De flesta av oss vet att vi bör dricka mycket vatten. Men eftersom vi inte alltid har tillgång till en kran eller en opåverkad bergsbäck bär vi ofta med oss vårt vatten i någon form av flaska. Tyvärr har vetenskapliga rapporter slagit larm om flera av de kemikalier som används vid tillverkning av vanliga plastflaskor. Situationen förändras ständigt i takt med att nya produkter kommer ut på marknaden och kunskapen ökar. Med några grundläggande fakta kan du dock göra ett medvetet val och välja de säkraste flaskorna som finns.
Har du någonsin funderat över de små siffrorna på undersidan av plastprodukter, ofta omgivna av pilar? Dessa kallas återvinningskoder (resin identification codes) och infördes 1988 av Society of the Plastics Industry för att underlätta återvinningen. Idag tillverkas de flesta engångsflaskor av polyetentereftalat (PET eller PETE), som är märkta med siffran 1.
Återanvändbara plastflaskor är oftast gjorda av:
Även om det kan vara frestande att återanvända flaskan du köpte på bensinstationen eller i affären är det ofta bättre att lägga den i återvinningen. Chansen är stor att flaskan är tillverkad av PET. Vissa branschorganisationer, som American Plastics Council, har hävdat att det är säkert att tvätta PET-flaskor med tvål och vatten. Hälso- och miljöorganisationer oroar sig dock för att återanvändning gör att ftalater, särskilt DEHP (även kallat BEHP), läcker ut i vattnet.
En studie publicerad i tidskriften Environmental Research i oktober 2008 visade bland annat att gravida kvinnor som exponerats för höga halter av DEHP födde pojkar med mindre penisar och odescenderade testiklar. Andra studier har visat att nedbrutna PET-flaskor läcker ut ämnet DEHA, som är känt för att orsaka leverproblem och misstänks vara cancerframkallande.
BPA används vid tillverkning av polykarbonatplast, som vanligtvis är styv, genomskinlig och märkt med siffran "7" eller bokstäverna "PC". De stora återanvändbara vattendunkarna på cirka 11–19 liter som säljs i livsmedelsbutiker är till exempel oftast gjorda av polykarbonat.
BPA kan utgöra hälsorisker för människor. Studier på laboratoriedjur har visat att BPA orsakar genetiska skador, och att gravida gnagare fick ungar med hämmad tillväxt och minskad överlevnadschans. Andra djurstudier har kopplat BPA till cancer, fetma och diabetes. Forskningen kring BPA:s effekter på människor är dock inte entydig, och branschorganisationer menar att exponeringshalterna hos människor är alldeles för låga för att utgöra någon risk.
Enligt Environment California tyder dock mer än 130 studier på att BPA-exponering i mycket låga doser är kopplad till ett förbluffande stort antal hälsoproblem, bland annat prostata- och bröstcancer, fetma, adhd, hjärnskador, påverkat immunförsvar, sämre spermiekvalitet och tidig pubertet.
Många källor är dessutom överens om att polykarbonatflaskor som utsätts för värme, klorblekmedel eller hård skurning lättare läcker ut BPA. Planerar du därför att rengöra din flaska ordentligt och regelbundet är det bäst att undvika polykarbonat.
Om du planerar att tvätta och återanvända din plastflaska är ditt bästa val polyeten (märkt med siffran 2) eller polypropen (märkt med siffran 5). Du kan dock även överväga att skippa plast helt och hållet och istället välja en flaska av glas, rostfritt stål eller aluminium med emaljerad insida.
Undvik i allmänhet att utsätta plast för extrem värme, till exempel i diskmaskinen eller mikrovågsugnen. Även om plasten anges tåla diskmaskin eller mikrovågsugn kan upphettning till höga temperaturer göra att materialet bryts ned och frigör kemikalier i maten och drycken. Av samma anledning bör du inte hälla heta vätskor, som te eller kaffe, i dina plastflaskor. Kom också ihåg att aldrig återanvända engångsprodukter av plast, som vattenflaskor, eftersom de snabbt bryts ned vid upprepad användning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online