Proteiner och nukleinsyror är viktiga molekyler som innehåller kväve. När dessa molekyler bryts ner i kroppen bildas ett kvävehaltigt avfallsämne som kallas urea. Urea filtreras ut från blodet av njurarna och lämnar kroppen via urinen.
Även om njurarna är mycket effektiva när det gäller att avlägsna urea och överskottssalt från blodet är en viss vätskeförlust oundviklig. När du känner dig varm försöker kroppen dessutom kyla ned sig genom att svettkörtlarna i huden avsöndrar svett.
Om den vätska som förloras genom svettning, andning och urinering inte ersätts kan du så småningom drabbas av dehydrering – ett tillstånd där kroppen har mindre vatten än vad den behöver för att fungera normalt. Vanliga tecken på dehydrering inkluderar törst, mörk urin, trötthet, huvudvärk och yrsel.
När kroppen blir dehydrerad ökar hypotalamus, en region i hjärnan, mängden antidiuretiskt hormon (ADH) i blodet genom att stimulera frisättningen av ADH från hypofysen. ADH verkar på njurarna så att urinproduktionen minskar och urinen blir mer koncentrerad.
Eftersom kroppen då saknar det vatten som krävs för att effektivt avlägsna urea från blodet börjar nivån av urea i blodet – ofta mätt som blodureakväve (BUN) – att stiga. Ett förhöjt BUN-värde är därför en vanlig indikator på vätskebrist och används ofta inom vården för att bedöma hydreringsstatus.
Även om en förhöjd nivå av urea i blodet är typisk för dehydrering och otillräckligt vätskeintag är tillståndet i sig inte direkt livshotande. Det är i stället andra möjliga komplikationer av allvarlig dehydrering – såsom organsvikt, njurskador och cirkulatorisk chock – som så småningom kan bli farliga eller till och med dödliga.
För att hålla ureanivåerna i balans och skydda njurarna är det viktigt att dricka tillräckligt med vätska dagligen, särskilt vid värme, fysisk ansträngning eller sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online