Klebsiella pneumoniae kan orsaka allvarliga infektioner som ofta kan bli livshotande. Läkemedelsresistent lunginflammation, kroniska näsinfektioner, urinvägsinfektioner, bronkit och till och med kallbrand är exempel på infektioner som dessa vanliga bakterier kan orsaka hos känsliga personer. Infektionerna kan spridas snabbt och förvärvas oftast på sjukhus, under behandling av andra sjukdomar eller i samband med kirurgiska ingrepp. De främsta smittkällorna är personalens händer och patienternas mag-tarmkanal.
Klebsiella är uppkallad efter den tyske bakteriologen Edwin Klebs (1834–1913) och är en stavformad bakterie som lever i munnen, på huden och i mag-tarmkanalen hos både människor och djur. Bakterien tillhör familjen Enterobacteriaceae och utgör en normal del av vår tarmflora utan att orsaka någon skada, så länge den stannar kvar i mag-tarmkanalen.
När Klebsiella-bakterier dock hamnar i lungorna eller andra vävnader kan allvarliga infektioner uppstå. Barn och personer med försvagat immunförsvar är särskilt utsatta.
Klebsiella förekommer också naturligt i jorden. Dessa stammar är nyttiga eftersom de utför kvävefixering – en process som är avgörande för att kvävecykeln ska kunna fullbordas. Klebsiella pneumoniae fixerar kväve som fritt levande jordorganism. De flesta infektioner hos människor orsakas dock av Klebsiella pneumoniae och Klebsiella oxytoca.
Den vanligaste Klebsiella-infektionen är lunginflammation, som har en dödlighet på hela 50 procent – även med antimikrobiell behandling. Symtomen liknar influensa och inkluderar feber, frossa samt hosta med tjockt, blodblandat slem.
Bakterierna angriper lungvävnaden och kan orsaka varbildning runt lungan, vilket leder till ärrvävnad. Detta är mycket allvarligt och kan kräva kirurgisk behandling. Klebsiella infekterar även urinvägarna och kan tränga in i kroppen genom öppna sår. Hos äldre patienter är bakterien en ledande orsak till urinvägsinfektioner, endast överträffad av E. coli.
Kontakt med avföring är en betydande smittkälla. Sjukhuspatienter med invasiva hjälpmedel, såsom matningssonder, urinkatetrar och centrala venkatetrar, samt patienter som generellt har nedsatt hälsa, löper särskilt stor risk att drabbas av en Klebsiella-infektion. Även personer med alkoholberoende, lungsjukdomar eller diabetes tillhör riskgruppen.
Behandlingen är ofta komplicerad: en Klebsiella-infektion kräver vanligtvis två kraftfulla antibiotika, eftersom bakterierna har utvecklat resistens mot penicillin och många andra läkemedel – delvis till följd av sjukhusens överanvändning av bredspektrumantibiotika.
Klebsiella är främst en nosokomial infektion, det vill säga en vårdrelaterad infektion som förvärvas inom vården. En infektion klassificeras som nosokomial om den uppträder 48 timmar eller senare efter sjukhusinläggning, eller inom 30 dagar efter utskrivning.
Det mest effektiva skyddet är noggrann handhygien: att medicinsk personal tvätter händerna grundligt före och efter varje patientkontakt minskar risken för vårdrelaterade infektioner avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online