
Melamin är en kemikalie med omfattande industriell användning. Den används som utgångsmaterial vid tillverkning av slitstarkt plastgods och laminatbänkskivor, samt tillsätts i vissa färger som flamskyddsmedel. Melamin har varit inblandat i flera skandaler kring livsmedelskontamination, särskilt gällande modersmjölksersättning, men även andra mejeriprodukter och djurfoder. Hur orsakar melamin sjukdom, och vilka säkerhetsrisker finns framöver?
Melamin tillhör en grupp föreningar som kallas triaziner. Molekylen består av en sexledad ring med tre kolatomer och tre kväveatomer, samt tre sidogrupper som innehåller kväve och kallas aminer. Dess höga kvävehalt antas vara anledningen till att den olagligt tillsattes i flera livsmedel från Kina. Protein innehåller, precis som melamin, mycket kväve, och vissa kvalitetskontroller för proteinbaserade livsmedel använder kväveinnehållet som kvalitetsindikator. Ett kvävetest kan upptäcka om billiga fyllnadsmedel som stärkelse använts för att öka volymen utan att tillföra näring.
Genom att tillsätta melamin i billiga produkter av låg kvalitet kunde tillverkarna lura testet och sälja undermåliga varor till priser som motsvarade högkvalitativa produkter.
Studier på råttor och hundar visar att melamin i sig verkar ha låg toxicitet, utom vid mycket höga nivåer. Interaktionen mellan melamin och en annan triazin, cyansyra, visade sig dock vara en avgörande faktor vid de livsmedelsrelaterade förgiftningstillbuden. Eftersom cyansyra både förekommer som förorening i syntetiskt melamin och används som tillsats i nötfoder är det inte förvånande att mjölk- och köttprodukter som innehöll melamin också kunde innehålla cyansyra.
Vätebindningsförmågan hos melamin och cyansyra är komplementär, ungefär som krokarna och öglorna i kardborrband. När de två ämnena blandas bildar de stora, väldefinierade kristallstrukturer. Dessa strukturer löser sig inte lika lätt i vatten som de enskilda molekylerna. Forskare som studerat sjukdomsbilden efter melaminintag tror att bildningen av dessa melamin-cyansyrakristaller i urinvägarna orsakar den njursvikt som kopplats till livsmedel kontaminerade med melamin.
Även om de enda dödsfall som hittills rapporterats rör spädbarn och djur är det känt att annan mat likaså kontaminerats, inklusive mejeribaserade desserter och yoghurt, som exporterats till upp till 47 länder. De omfattande återkallandena av dessa produkter hindrade sannolikt inte helt deras konsumtion.
Vuxna kan också drabbas av melaminkontamination, men den dos som krävs för att göra dem sjuka behöver vara högre än för spädbarn och djur. Vuxna har fullt utvecklade organsystem och större kroppsmassa, vilket innebär att en större mängd melamin måste konsumeras innan samma symtomsvårgrad uppnås. Vuxna äter dessutom en mer varierad kost, så andelen av deras föda som är melaminkontaminerad är sannolikt lägre.
Trots att dosen som krävs för uttalad toxicitet är högre hos vuxna bör man inte anta att konsumtion av melamin och cyansyra är säker för någon, ens i små mängder. En individ kan redan ha utsatts för kontamination utan att veta om det. Njursten och njursvikt hos vuxna kan exempelvis ha tillskrivits andra orsaker, eftersom dessa sjukdomar kan bero på annat än melaminkontamination.
När melamin blandas med formaldehyd (ett konserveringsmedel) binder formaldehydet samman flera melaminmolekyler och en plast bildas. Denna plast har använts vid tillverkning av billigt och slitstarkt porslin, möbler och hushållsartiklar. Även om utgångsmaterialen (melaminpulver och formaldehyd) kan vara farliga har oro över melaminhartsets toxicitet vid normal användning inte kunnat bekräftas i vetenskapliga studier. Vid förbränning eller smältning av plasten kan dock giftiga gaser frigöras.
På grund av sina intressanta bindningsegenskaper studeras melamin och melaminhaltiga föreningar som läkemedelsbärare för implantation i kroppen. Säkerheten hos dessa material måste utvärderas från fall till fall, och deras interaktioner med andra föreningar som redan finns i kroppen måste undersökas noggrant, med tanke på den kända risken för toxiska effekter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online