Patienter med en matningsknapp (G-tub) behöver antingen fullständigt eller kompletterande näringsstöd. Vid fullständigt näringsstöd består kosten uteslutande av näringsämnen från enterala beredningar, medan kompletterande näringsstöd innebär att patienten även kan äta fast föda utöver den enterala beredningen. Det är patientens läkare och en dietist som tillsammans bestämmer hur den fasta kosten och det kompletterande intaget ska se ut.
Efter att matningsknappen har placerats in, men innan utskrivning från sjukhuset, undersöks patienten av en dietist. Dietisten använder patientens längd och vikt för att beräkna kroppsmasseindex (BMI). BMI-värdet kombineras sedan med en sammanställning av viktminskningen under de senaste sex månaderna, orsakad av sjukdom, för att ta fram ett undernäringstal. Utifrån detta tal kan dietisten upprätta en individuell vård- och kostplan för patienten.
För att motivera tubmatade patienter att äta är det viktigt att göra den fasta maten så tilltalande som möjligt. Om patientens aptit tillåter det är det bäst att äta små portioner och näringsrika mellanmål flera gånger om dagen. Eftersom man aldrig ska tvinga patienter att äta fast föda brukar dietister rekommendera att man låter dem njuta av de näringsrika livsmedel de tycker om, närhelst aptiten finns där.
För den som kan äta trots G-tuben rekommenderas näringsrik mat som är rik på vitaminer, mineraler och kalorier. Som proteinkälla rekommenderas alternativ till rött kött – fisk, fjäderfä och mejeriprodukter är utmärkta ersättare. Ost med kex, muffins och puddingar är goda mellanmål med högt innehåll av både kalorier och protein. Andra bra val är yoghurt, milkshakes, cream cheese och jordnötssmör. Trots att dessa livsmedel alla är utmärkta val bör patienter med G-tub alltid arbeta tillsammans med sin läkare eller dietist för att anpassa kosten efter sina specifika behov.
Att använda mixad fast föda i stället för enterala beredningar har blivit allt vanligare, även bland dem som behöver fullständigt näringsstöd. Utöver att det i vissa fall kan vara en kostnadsfråga har valet av mixad mat blivit populärt eftersom patienten då får möjlighet att faktiskt smaka de livsmedel hen länge efter.
En invändning mot mixad mat jämfört med färdiga näringsberedningar är att den mixade maten inte alltid täcker alla näringsämnen som kroppen behöver. De färdiga beredningarna är däremot berikade med dessa näringsämnen som tillskott.
Ett annat problem är risken för att maten täpper igen G-tuben. Därför bör all mixad mat alltid silas genom ett fint durkslag innan den ges via knappen. Detta minskar risken för blockeringar som annars kan leda till en komplicerad och besvärlig utbyte av tuben. Kom också ihåg att dricka tillräckligt med vätska och att alltid kontakta vården om du upplever stopp, läckage eller obehag runt matningsknappen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online