Hyperkalcemi, ett tillstånd med förhöjda kalciumhalter i blodet, är en vanlig men allvarlig komplikation som drabbar cirka 10–20 % av vuxna cancerpatienter och 0,5–1 % av barn med cancer, enligt National Cancer Institute. Tillståndet uppstår oftast vid fasta tumörer och blodmaligniteter, särskilt vid lungcancer, bröstcancer, halscancer och huvudcancer.
Flera mekanismer driver upp kalciumhalterna. Vid osteolytisk hyperkalcemi förstör primära eller metastaserande tumörer benvävnad, vilket frigör kalcium till blodet. Humoral hyperkalcemi orsakas av att maligna celler producerar substanser som stimulerar benupplösning och kalciumåterupptag. Dessutom kan njurarnas förmåga att utsöndra överskottskalcium vara nedsatt.
Cancerpatienter är särskilt utsatta. Trötthet, illamående, kräkningar och uttorkning – vanliga biverkningar av kemoterapi och strålbehandling – minskar vätskeintaget och njurfiltrationen, vilket ytterligare höjer kalciumhalterna.
Vanliga tecken inkluderar förstoppning, illamående, kräkningar, trötthet, frekvent urinering och smärta. Utan behandling kan tillståndet leda till hjärtarytmier och koma.
Symtomen efterliknar ofta andra cancersymptom och behandlingseffekter, vilket gör diagnostik svår. Ett enkelt blodprov visar kalciumhalter; normalvarierar mellan 8,5–10,2 mg/dL. Cancerrelaterad hyperkalcemi skiljer sig från primär hyperparatyreoidism genom snabbare tillkomst, plötslig debut och ofta förhöjd BSR (blodsänkningsreaktion) som tecken på inflammation.
Målet är att sänka kalciumhalterna och återställa balansen. Diuretika (t.ex. furosemid, bumetanid, hydroklortiazid) ökar kalciumutsöndringen via urinen. Bisfosfonater som pamidronat hämmar benupplösning och återställer balansen mellan benbildning och nedbyggnad. Stödjande åtgärder inkluderer antiemetika, smärtlindring, fallförebyggande åtgärder och noggrann vätskebalans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online