Återvunnet vatten är avloppsvatten som genomgått partiell behandling och används direkt för bevattning istället för att släppas ut i naturkretsloppet. Praktiken har både uppenbara fördelar och allvarliga nackdelar.
Jämfört med att producera och transportera nytt vatten är återvunnet vatten betydligt billigare. Kommuner slipper transportera vatten långa sträckor, vilket avlastar infrastruktur.
Processen räddar vatten som annars skulle förloras genom avrinning eller förorening. Industrier som jordbruk och tillverkning kan använda det billiga vattnet till bevattning eller processvatten, vilket sparar dricksvattenresurser.
Eftersom vattnet inte renats så hård som dricksvatten innehåller det mer kväve och andra näringsämnen som gynnar växttillväxt. Det är ofta bättre för grödor än klorat kranvatten.
Återvunnet vatten kan innehålla bakterier som E. coli. Vid bevattning av ätbara grödor ökar risken för livsmedelsburna sjukdomar.
Trots att vattnet är behandlat och i stort sett säkert, skapar etiketten „icke-drickbart“ misstro. Medborgare kan vägra stödja projekt som använder återvunnet vatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online