Enligt det amerikanska hälsodepartementet (U.S. Department of Health and Human Services) uppfyller cirka 14 miljoner amerikaner – 7,4 procent av befolkningen – de diagnostiska kriterierna för alkoholmissbruk eller alkoholism. Cirka 10,8 procent av tonåringarna i åldern 12–17 har dessutom prövat narkotika. Drog- och alkoholberoende är utbredda problem som drabbar både individer och deras anhöriga. Att aktivt ta steg mot återhämtning, exempelvis genom att påbörja ett rehabiliteringsprogram, kan förbättra livskvaliteten avsevärt och stärka familjerelationerna.
En person som är beroende av droger eller alkohol utvecklar antingen ett fysiskt eller ett psykiskt beroende av substansen – ofta båda samtidigt. Fysiskt beroende ger upphov till obehagliga abstinensbesvär som illamående eller feber när substansen inte längre intas. Enligt National Institute on Drug Abuse (NIDA) leder långvarigt drogmissbruk till fysiska förändringar i kroppen, inklusive i hjärnan, som kan bestå även efter att användandet har upphört.
Psykiskt beroende yttrar sig i stället i psykologiska symptom som depression och ångest när substansen inte längre används. Den som lider av psykiskt beroende kan dessutom känna starkt sug efter substansen eller efter ruset den ger, långt efter att bruket har upphört. Effektiv rehabilitering vid drog- och alkoholberoende behandlar därför alltid både det fysiska och det psykiska beroendet.
Det första steget är att söka information om alla tillgängliga behandlingsformer. Vård för drog- och alkoholberoende ges både inom slutenvård och öppenvård. Det är viktigt att komma ihåg att övervinna ett beroende inte enbart handlar om viljestyrka – även om den beroendes egen vilja att delta aktivt i behandlingen gynnar återhämtningen. Att hitta en behandlingsplan som passar både den beroende och dennes familj underlättar hela processen.
Slutenvård innebär att patienten får återhämta sig i en trygg och säker vårdmiljö, befriad från bekymmer kring boende och matlagning. Denna form av vård passar särskilt väl för den som har börjat uppvisa sökbeteende, exempelvis att stjäla eller i smyg skaffa droger eller alkohol, eftersom vården skyddar mot dessa beteenden. Genom att begränsa den beroendes vardagsliv minskar slutenvården även tillgången till skadliga ämnen.
Öppenvård kan användas fristående eller som ett komplement till slutenvård. Rehabilitering inom öppenvården består ofta av psykoterapi, ordinerade läkemedel, regelbundna läkarbesök samt stödgrupper, exempelvis möten enligt 12-stegsmodellen. Program som bygger på denna modell, såsom Anonyma Alkoholister, kompletterar den professionella medicinska vården och hjälper den beroende att leva ett liv i avhållsamhet och självkontroll.
Tala med en läkare om alla besvärande abstinenssymptom, oavsett om de är fysiska eller psykiska. I vissa fall kan läkaren ordinera läkemedel som lindrar obehaget och underlättar abstinensfasen. Psykologisk terapi hjälper patienten att bearbeta både själva beroendet och eventuella bakomliggande orsaker, såsom tidigare trauma.
Kommunicera öppet med familj och vänner om beroendet. Att berätta för andra när suget blir intensivt, hitta sociala alternativ till drog- och alkoholanvändning och luta sig mot närståendes stöd ökar chanserna till en varaktig återhämtning.
Se beroendet som en kronisk sjukdom – återfall är tyvärr vanliga och bör inte betraktas som ett misslyckande, utan som en stötesten på vägen. Fortsätt att göra framsteg efter ett återfall och lär av erfarenheten. Konfrontera rädslor och skuldkänslor allteftersom du rör dig framåt mot ett friare liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online