Många yrken innebär risker, men att kombinera drogmissbruk med militärt arbete är en dödlig kombination. Personal som hanterar krigsmateriel och fordon – gevär, stridsvagnar, bomber och robotar – på marken, i luften eller till sjöss riskerar mer än sina egna liv om de lider av drogmissbruk. De riskerar också kamraters och civilisters liv och kan dessutom äventyra den nationella säkerheten samt internationella relationer.
Drogmissbruk inom militären har varit en angelägenhet för amerikanska kongressledamöter sedan Vietnamkriget. Det var dock först sommaren 1985 som den 99:e kongressen officiellt sammankallades för att granska det växande drogmissbruket inom försvarsmakten. Tidigare, år 1971, betraktades drogmissbruk främst som ett samhällsproblem snarare än ett rent militärt problem, när president Nixon lanserade ett offensivt program mot narkotika. Hans insatser byggdes vidare på 1984 av president Reagan, som utvecklade en nationell strategi med namnet "National Strategy for Prevention of Drug Abuse and Drug Trafficking".
Bristen på tillgång till uppdaterad statistik om problemet – något som tidigare senatorn Paula Hawkins, ordförande i underutskottet för barn, familj, droger och alkoholism, påpekade under den kongressutredning som hölls 1985 – har sedan dess åtgärdats.
I början av 1980-talet visade statistiken att 27 procent av soldaterna använde marijuana, 9 procent tog amfetaminer och 7 procent använde kokain. Enbart år 1984 testade 35 514 personer inom militärpersonalen positivt för droganvändning.
Enligt Department of Defenses undersökning minskade alkoholrelaterade konsekvenser och alkoholanvändning bland soldater från 17,3 procent år 1980 till 9,6 procent år 2002. På samma sätt visade tabell 3.1 i samma rapport att olagligt drogbruk inom militären, som låg på häpnadsväckande 36,7 procent år 1980, hade sjunkit till 10,9 procent år 2005.
Även om statistiken från 2005 visar en tydlig förbättring gällande drogmissbruk inom militären, befaras missbruket nu vara på väg uppåt igen. Detta framgår av att National Institute of Drug Abuse i januari 2009 sammankallade ett möte specifikt för att diskutera frågan. Historien visar dessutom vilka negativa effekter drogmissbruk kan ha på militära operationer.
En särskild katastrof som tillskrevs militärt drogmissbruk var en olycka ombord på USS Nimitz på 1980-talet, där 14 personer omkom. Enligt Hawkins var besättningens drogmissbruk orsaken till kraschen – ett faktum som understryker behovet av fortsatt vaksamhet mot drogmissbruk inom försvarsmakten.
Några fysiska effekter av drogmissbruk är ökad energi, rastlöshet, sömnproblem eller oförmåga att sova, långsamma rörelser, nedsatta reaktionstider och sluddrigt tal. Den missbrukande personen kan även verka desorienterad eller förvirrad samt uppleva viktökning eller viktminskning. Beroende på vilket preparat som används kan dessutom kroniska tand-, bihåle- och halsproblem som inte går att bota uppstå.
En person som drabbas av drogmissbrukets fysiska effekter misstar ibland dessa symtom för andra medicinska tillstånd och söker lagliga medicinska botemedel för besvären. Om symtomen dock är drogrelaterade kommer medicinsk behandling för andra åkommor endast att förvärra situationen. Om läkaren felaktigt skriver ut läkemedel mot tillstånd som patienten egentligen inte lider av kan detta skapa en farlig drogcocktail i personens kropp.
Militär personal måste kunna utföra sina arbetsuppgifter lika bra – om inte bättre – än sina civila motsvarigheter. En pilot i flygvapnet behöver exempelvis ha klart tänkande och får inte lida av desorientering när denne flyger ett plan. En prickskytt måste kunna reagera blixtsnabbt.
Drogpåverkad militär personal som ansvarar för att hantera vapen eller maskiner – eller som förväntas agera i säkerhetsskapande syfte för andra – riskerar att skada många liv, inte bara sitt eget.
Tänk dig exempelvis en soldat som har vakttjänst i en stridszon och som somnar på grund av effekterna av ett preparat hen använder. Soldatens eget liv och livet på dem soldaten skulle skydda skulle då vara i stor fara. På samma sätt kan en kanonerare i en stridsvagn riskera livet på alla soldater runt omkring sig på marken om hen drabbas av droginducerad mental förvirring mitt under stridens hetta.
Det är avgörande att personer anställda inom försvaret skyddar landet och dess invånare. Droganvändning kan äventyra detta skydd genom att göra militär personal stationerad utomlands – och även hemma – mer benägen att röja hemligstämplad information. Detta kan bero både på ett beroende av drogen och på drogens förmåga att lossa tungan, vilket gör personen mindre på sin vakt och oförmögen att upprätthålla sekretess.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online