Den brittiska psykoanalytikern D.W. Winnicott menade en gång att psykisk hälsa hänger samman med förmågan att uppleva tvivel – och per definition finner rigida tänkare detta extremt svårt. Stelhet förväxlas ibland med beslutsamhet eller ledarskap, men i verkligheten kräver verkligt beslutsfattande och genuint ledarskap stor tankeflexibilitet. Den samtida jungianska analytikern Andrew Samuels menar att rigidt tänkande uppstår som en flykt från desorienterande förvirring – en förvirring som psykoanalytikern Eric Brenman anser väcker enorm ångest.
Föräldrar till mycket små barn skyddar dem från världens förvirrande komplexitet genom att noggrant filtrera omgivningens intryck till hanterbara "doser". Psykoanalytiska studier tyder på att brister i denna föräldrafunktion – eller brister i förmågan att internalisera en skyddande, kärleksfull förälder som en kärndel av det utvecklande psyket – leder till betydande kognitiva och emotionella störningar senare i barndomen och vuxenlivet. Utan ett skyddande filter översvämmas spädbarnets sinne av obegripliga intryck.
Vad händer när ett omogent sinne tar emot intryck som det ännu inte har resurser att bearbeta? Den ungerska psykoanalytikern Melanie Klein, som gjorde noggranna kliniska observationer av problemtyngda barn, fann att de tillgriper extrema "akutoperationer" eller "primitiva försvar" i sitt inre. En av de mest betydelsefulla akutoperationer hon beskrev, "splittring", innebär ett desperat försök att skilja de upprörande, smärtsamma känslorna och perceptionerna från de lugnande, tröstande. Djupt rotade splittringsprocesser blockerar den integration som krävs för verkligt lärande.
Att bedöma verkligheten hänger samman med att uthärda goda och dåliga erfarenheter tillräckligt länge för att lära sig av dem och fatta sunda omdömen. Men överdriven splittring stör denna process katastrofalt: "dåliga" erfarenheter stöts omedelbart ut ur psyket och fästs vid eller "projiceras" på en yttre källa – i praktiken en syndabock – i stället för att studeras och värderas. Splittringens fantasi sker på ett ögonblick; realistiskt lärande tar längre tid. Att uthärda obehag främjar flexibelt, nyanserat tänkande och intelligent verklighetsprövning, medan splittring och projektion skapar stelt, reaktivt pseudotänkande.
När splittringen är ihållande och olindrad alstrar den ett rigidt mönster av så kallat "tänkande", även om "primitiv etikettering" kanske beskriver resultatet mer träffande. Kort sagt: ju större graden av splittring, desto svagare blir förmågan att stanna kvar vid obekväma upplevelser – vilket radikalt äventyrar förmågan att lära av dem. I extrema fall leder obehandlad splittring till omfattande psykiska störningar som schizofreni (bokstavligen en splittring av sinnet i bisarra och osammanhängande fragment).
Förmågan att samtidigt hålla motsägelsefulla upplevelser, motstridiga känslor och oförenliga tankar i åtanke resulterar i ambivalens – förmågan att studera en konflikt i alla dess dimensioner. Ur denna värdefulla kapacitet växer kärlek och empati för mänsklig komplexitet och konflikt. När förmågan till ambivalent kontemplation faller offer för splittring följer stelhet, inskränkthet och, alltför ofta, grymhet. Vanemässig, orubblig säkerhet – en ångestdriven aversion mot tvivel – vittnar om en djupt rotad underliggande rädsla och förvirring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online