Mayo Clinic beskriver fobier som irrationella rädslor som blir överväldigande och ofta utlöser svåra panikattacker eller ångest, trots att rädslorna innebär liten eller ingen verklig fara. Fobier kan orsaka försvagande psykisk ångest eller fysiska besvär, vilket kan begränsa en individs förmåga att fungera i sociala sammanhang, i skolan eller på arbetsplatsen. American Psychiatric Association har identifierat de vanligaste typerna av fobier bland amerikaner.
Agorafobi är en rädsla för att befinna sig i situationer där det inte finns någon enkel väg att ta sig ifrån. Enligt Merck betyder agorafobi bokstavligen "rädsla för marknadsplatsen", och tillståndet begränsar ofta en persons möjlighet att besöka platser där stora folksamlingar samlas, exempelvis biografer, flygplan eller köpcentrum.
Exponeringsterapi, en form av beteendeterapi där patienten placeras direkt i en situation kopplad till sin fobi, är det mest effektiva sättet att bemöta denna rädsla. Enligt Merck upplever hela 90 procent av patienterna som regelbundet genomgår denna terapi att deras symtom minskar.
Klaustrofobi är rädslan för små eller slutna utrymmen. Personer med denna fobi känner sig ofta instängda eller oförmögna att snabbt kunna lämna en situation, vilket utlöser både fysiska och känslomässiga reaktioner. Vanliga symtom är hjärtklappning, svimningskänslor, illamående, stark skräck och hyperventilation.
Andra tecken är ett tvångsmässigt sökande efter utgångar i ett rum samt undvikande av trånga miljöer som tunnelbanor, hissar eller små rum, enligt New York University Langone Medical Center. Behandlingen kan omfatta avslappningsövningar under ett anfall eller kognitiv beteendeterapi (KBT). Vissa läkare kombinerar psykoterapin med ångestdämpande eller antidepressiva läkemedel för att lindra de fysiska symtomen.
Akrofobi är en extrem rädsla för höjder och klassificeras av American Psychiatric Association som en specifik fobi. Personer med akrofobi drabbas av panikattacker och andra fysiska eller känslomässiga reaktioner när de befinner sig på höga platser, som trappor, balkonger eller berg- och dalbanor.
En stor risk är att en svår panikattack gör personen så upprörd att hen inte kan föras bort från platsen på ett säkert sätt. Behandlingen liknar den vid andra specifika fobier och kombinerar oftast psykoterapi med medicinering. Enligt Temple University kan dock immersiv fotografi användas som en form av exponeringsterapi: patienten placeras i ett rum där ett digitalt fotografi sträcker sig 360 grader runt omkring – ofta en vy från toppen av en skyskrapa, en damm eller en berg- och dalbana. På så sätt kan patienten konfrontera sin fobi utan de verkliga riskerna.
Social fobi är rädslan för att bli iakttagen av en eller flera personer när man utför en vardaglig eller mindre vanlig aktivitet. Personer med social fobi kan uppleva panik eller ångest vid något så enkelt som att beställa mat, skriva en check eller äta i närvaro av andra.
Enligt American Psychiatric Association är den vanligaste formen av social fobi talängslan, det vill säga rädslan för att tala inför publik, liksom interpersonella fobier som begränsar patientens personliga umgänge med andra. Lämnas social fobi obehandlad kan den enligt föreningen pågå under hela patientens liv. Behandlingsalternativen inkluderar kognitiv beteendeterapi samt ångestdämpande och antidepressiva läkemedel.
Djurfobier klassificeras också som specifika fobier av American Psychiatric Association. Rädslan kan begränsas till en viss typ av djur, exempelvis ormar, insekter eller hästar, men kan även omfatta ett brett spektrum av djurarter.
Symtomen liknar dem vid andra fobier och inkluderar hyperventilation, panikattacker samt känslor av undergång eller extrem rädsla. Behandlingen består ofta av exponeringsterapi, där terapeuten låter patienten komma i kontrollerad och direkt kontakt med djuret i fråga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online