Ångest är ett växande problem i USA. Enligt sociologen Allan Horwitz vid Rutgers University är depression för närvarande den vanligaste psykiska diagnosen, men han bedömer att ångestsyndrom snart kommer att överträffa den. Alla känslor av oro kräver dock ingen behandling – mild ångest är en helt normal reaktion på vissa händelser. Ett ångestsyndrom går däremot längre än så, med symtom som stör personens vardagliga liv och aktiviteter. Med rätt behandling kan de flesta ångestsyndrom hanteras framgångsrikt, vilket gör det möjligt för den drabbade att leva ett mer normalt liv.
Nationella institutet för psykisk hälsa (NIMH) i USA anger att det finns fem typer av ångestsyndrom, vilka alla i regel kan hanteras och behandlas effektivt:
Enligt Anxiety Disorders Association of America finns det vissa kännetecken som skiljer ångestsyndrom från normala stressreaktioner. En person med vardagsoro kan exempelvis ägna viss tid åt att bekymra sig över uppsägningar på jobbet eller ett gräl med sin partner – rädslorna har då konkreta och rimliga orsaker. En person med ångestsyndrom kan däremot oroa sig kontinuerligt utan att kunna identifiera exakt vad som triggar känslorna. Det är normalt att vara något nervös och ängslig inför att presentera på ett arbetsmöte, men en person med ångestsyndrom kan drabbas av en fullständig panikattack. Behandling och hantering syftar till att kontrollera symtomen och hjälpa personen att övervinna de begränsningar som syndromet medför.
Hälsoreporteraren Catherine Woulfe vid "Sunday Star Times" listar rädsla, nervositet, rastlöshet och irritabilitet som vanliga symtom vid ångestsyndrom. Dessa sjukdomar kan också orsaka sömnproblem, tandgnissling, nedsatt aptit och koncentrationssvårigheter. Fysiska symtom omfattar huvudvärk, muskelvärk, domningar, illamående, yrsel och hjärtklappning. Vid svåra ångestsyndrom kan den drabbade tro att han eller hon får en hjärtinfarkt. Behandlingen syftar vanligtvis till att förebygga eller hantera dessa symtom.
NIMH rekommenderar två huvudsakliga behandlingsformer för ångestsyndrom, som kan kombineras eller användas var för sig: läkemedel och kognitiv terapi.
Inom läkemedelsbehandlingen finns speciella angstdämpande preparat, bensodiazepiner, som ofta förskrivs för korttidsbruk eftersom patienter kan bygga upp tolerans mot dem. Klonazepam (Klonopin), alprazolam (Xanax) och lorazepam (Ativan) är tre vanliga bensodiazepiner. Betablockerare kan lindra vissa fysiska symtom, särskilt när ångesten bara uppträder i bestämda situationer. Vissa antidepressiva läkemedel kan också kontrollera ångestsyndrom, även om de ofta måste tas i flera veckor innan effekten börjar kännas.
Kognitiv terapi är en form av psykoterapi som lär personer med ångest hur de ska hantera sina reaktioner i olika situationer. Terapin pågår vanligtvis i cirka tolv veckor, under vilka patienten lär sig praktiska strategier för att klara vardagen och successivt blir mindre känslig för skrämmande situationer. Behandlingen ges oftast individuellt, men enligt NIMH kan även gruppterapi vara effektiv.
Ångest kan ofta förebyggas genom tekniker för stresshantering. Hanteras oron effektivt behöver den inte utvecklas till ett syndrom. Vanliga metoder är regelbunden fysisk träning, meditation, andningsövningar och progressiv muskelavslappning, enligt Help Guide.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online