En viss grad av ångest är en helt normal hanteringsmekanism som hjälper oss att klara av utmaningar i livet. Ibland kan ångesten dock bli överdriven och irrationell i förhållande till vardagliga situationer. Separationsångest – det vill säga en oproportionerligt stark oro inför att skiljas från hemmet eller från närstående personer – kan behandlas på flera olika sätt.
Separationsångest är ett helt normalt fenomen hos spädbarn och små barn. Hos de flesta barn klingar den naturliga separationsångesten av runt tre års ålder, i takt med att barnet utvecklar en trygghetskänsla och förstår att föräldrarna kommer tillbaka. Först när ångesten är intensiv, långvarig eller stör barnets vardagliga fungering talar man om separationsångestsyndrom.
Ju tidigare en behandling av separationsångest påbörjas, desto större är chansen till ett lyckat resultat. Att söka hjälp i ett tidigt skede kan dessutom förhindra att problemen förvärras och påverkar barnets utveckling, skolgång och sociala relationer.
De flesta behandlingar av separationsångest bygger på någon form av psykoterapi. I svåra fall kan läkemedel användas som ett komplement eller som en sista utväg, alltid efter noggrann bedömning av en specialist.
De främsta psykoterapeutiska metoderna är kognitiv beteendeterapi (KBT) och beteendemodifikation. KBT fokuserar på att lära barnet känna igen sina ångestkänslor samt förstå och hantera sina reaktioner på dem. Genom stegvisa övningar tränar barnet upp förmågan att hantera separationer på ett tryggare sätt. Beteendemodifikation uppnås i sin tur genom positiv förstärkning – till exempel beröm och belöningar för modiga beteenden – snarare än genom bestraffning.
Att involvera föräldrar och andra närstående i behandlingen är ofta en viktig del av terapin, eftersom familjens bemötande har stor betydelse för hur barnets ångest utvecklas.
Inga läkemedel har godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) specifikt mot separationsångest, men selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) har visat sig vara effektiva vid svårare besvär. SSRI-preparat som Prozac, Luvox, Paxil och Zoloft har generellt färre biverkningar än äldre tricykliska antidepressiva läkemedel (TCA). Eventuell medicinering bör alltid kombineras med psykologisk behandling och ske under noggrann uppföljning av läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online