Bensodiazepiner är en grupp receptbelagda lugnande läkemedel som ofta förskrivs inom modern sjukvård. Upp till femton olika varianter används idag för att behandla både psykiska och fysiska besvär. Läkemedlen fungerar som ångestdämpare och muskelavslappnande medel och har kraftfullt sedativa egenskaper – samtidigt som de innebär en mycket hög risk för missbruk, särskilt i kombination med andra dämpande substanser som alkohol och opioider. I USA klassificeras bensodiazepiner som kontrollerade ämnen i schema IV. De flesta preparat tas oralt i tablett- eller kapselform, men vissa kan även ges intravenöst.
Även om bensodiazepiner utgör en relativt låg toxicitetsrisk när de används ensamma kan de toxiska effekterna förstärkas kraftigt i kombination med andra läkemedel som har missbrukspotential. Enligt American Academy of Family Physicians (AAFP) samverkar bensodiazepiner synergistiskt med andra substanser som dämpar centrala nervsystemet.
Kombinationer med antidepressiva läkemedel, antihistaminer, sömnmedel eller alkohol kan leda till potentiellt farliga konsekvenser. I extrema fall kan bensodiazepiner orsaka en dödlig överdos hos beroende patienter som missbrukar läkemedlet tillsammans med alkohol. Dessutom kan farmakokinetiska interaktioner uppstå mellan bensodiazepiner och vissa andra läkemedelsklasser, vilket ytterligare ökar de hypnotiska och sedativa effekterna.
Vissa patienter kan uppleva psykomotorisk retardering när de får bensodiazepin för första gången eller vid en plötslig doshöjning, enligt AAFP. Denna nedgång i psykomotoriska förmågor är särskilt vanlig hos äldre patienter, vars ämnesomsättning är betydligt långsammare än hos yngre människor. Äldre är dessutom mer känsliga för depression av centrala nervsystemet (CNS), vilket förstärker de psykomotoriska effekterna ytterligare.
Typiska tecken på psykomotorisk påverkan är dåsighet, muskelsvaghet, sämre motorik och koncentrationsförmåga, förvirring samt yrsel. Bensodiazepiner förlänger reaktionstiden och kan försämra körförmågan avsevärt, vilket ökar risken för trafikolyckor hos patienter som använder läkemedlet regelbundet.
Bensodiazepiner kan orsaka en form av mild amnesi hos vissa patienter. Enligt AAFP:s experter verkar dessa specifika minnesstörningar skilja sig från den renodlade sederingen. Egenskapen gör vissa bensodiazepiner användbara inom kirurgin, eftersom de kan dämpa minnet av själva ingreppet.
Minnesförsämringen beror på att bensodiazepiner minskar hjärnans förmåga att lagra episodiskt minne – alltså förmågan att komma ihåg en sekvens av nyligen händelser, deras omständigheter och tidsordning. Störningen är mer uttalad hos personer som ofta konsumerar stora mängder alkohol.
Vissa patienter uppvisar paradoxal disinhibition, ett fenomen där intaget av bensodiazepiner istället leder till aggression, irritabilitet och fientlighet. I extrema fall kan detta ge upphov till våldsamt och antisocialt beteende. Bensodiazepinanvändning kan också i vissa fall utlösa symtom på depression. Högre doser kan gradvis bidra till att depressionen utvecklas, och att trappa ner eller avbryta dosen kan ibland lindra symtomen efter den inledande abstinensperioden.
Enligt Center for Substance Abuse Research (CESAR) är abstinensbesvären som allvarligast när en hög dos av ett kortverkande eller mellanverkande bensodiazepin avbryts tvärt. Utsättning bör därför alltid ske under medicinsk övervakning, gärna med en gradvis nedtrappning.
Bensodiazepiner kan vara effektiva vid korttidsbehandling av ångest, sömnsvårigheter och muskelspänningar, men medför betydande risker i form av interaktioner, nedsatt psykomotorik, minnesstörningar och psykiska biverkningar. Rådfråga alltid din läkare innan du startar, ändrar eller avslutar en behandling med bensodiazepiner, och undvik kombinationen med alkohol och andra dämpande substanser helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online