Skillnaden mellan stress och ångest – så skiljer du dem åt

Alla människor upplever både stress och ångest vid olika tidpunkter i livet. Symtomen kan dessutom likna varandra: hjärtklappning, muskelspänningar, trötthet, oro och svårigheter att koncentrera sig. Men medan vanlig stress är en normal reaktion som oftast lägger sig när belastningen försvinner, är en ångeststörning en psykiatrisk diagnos som påverkar både hälsa och livskvalitet och som kräver medicinsk behandling. Att kunna skilja mellan de två tillstånden är därför av stor betydelse.

Vad är en ångeststörning?

Enligt DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan) definieras en psykisk störning som "ett kliniskt betydelsefullt beteendemässigt eller psykologiskt syndrom eller mönster hos en individ, som är förknippat med aktuellt lidande eller funktionsnedsättning, eller med väsentligt ökad risk för lidande, död, smärta eller funktionsnedsättning, eller en viktig förlust av frihet".

Ångeststörningar kännetecknas specifikt av "onormal eller olämplig ångest", och DSM-IV beskriver sex olika former av ångeststörning, bland annat generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom och fobier.

Vad är stress?

Vissa händelser eller situationer är typiska utlösare av stress: stora livsförändringar som bröllop, skilsmässa eller flytt, konflikter i relationer eller ekonomiska svårigheter. Stress kan beskrivas som en inre kroppslig upplevelse – till exempel muskelspänningar, huvudvärk och trötthet – eller som en kognitiv upplevelse som oro och koncentrationssvårigheter, ofta som en reaktion på yttre stressorer.

Orsaken ligger alltså inte bara i själva belastningen, utan i hur vi reagerar på den och i våra egna känslor kring situationen.

De viktigaste skillnaderna

Det finns flera tydliga särskiljande drag:

• Identifierbar orsak: Stress har tydliga utlösare, medan ångest ofta verkar obegriplig och saknar en klar källa – både för den drabbade och för omgivningen.
• Reaktion på gamla hot: En stark reaktion på ett hot eller trauma som ligger långt bak i tiden tyder snarare på ångest än på stress.
• Varaktighet: Till skillnad från stress kvarstår ångestsymtomen även när stressfaktorerna försvunnit.
• Metakänslor: Personer med ångeststörningar känner ofta ångest över att känna ångest och oroar sig för sitt eget tillstånd.
• Funktionsnedsättning: Ångest brukar störa vardagslivet och förmågan att fungera, vilket vanlig stress sällan gör.

Ångest är en diagnos – stress är inte det

Ångest räknas som en psykisk störning, medan stress i sig inte gör det. Även om samma hjärnområden är involverade i båda tillstånden skiljer sig hjärnaktiviteten mellan friska personer och personer med ångeststörningar. Hos personer med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är exempelvis hjärnstrukturen hippocampus, som är viktig för minnet, mindre än hos friska individer.

Diagnos och varför varaktigheten spelar roll

För att få diagnosen generaliserat ångestsyndrom enligt DSM-IV krävs att symtomen har bestått i minst sex månader. Kravet infördes ursprungligen för att undvika att vanlig stress feltolkades som psykisk sjukdom – eftersom stress lägger sig när stressorerna försvinner ansågs varaktigheten vara ett bra särskiljande kriterium.

Ny forskning visar dock allt tydligare att även personer med kortvariga symtom kan lida av en ångeststörning. Dagens största problem är därför snarare underdiagnostisering och utebliven behandling än överdiagnoser. Känner du igen dig i beskrivningen är det klokt att söka hjälp via vårdcentralen, där en professionell bedömning kan avgöra om det handlar om stress eller ångest – och vilken behandling som passar bäst.