Klaustrofobi är en av de vanligaste fobierna. Rädslan utlöses av den panik som uppstår vid tanken på att vara instängd i ett litet utrymme, eller på en plats där det kan saknas en väg ut. I grunden handlar det om fruktan för att inte kunna ta sig bort – en känsla av att fastna utan flyktväg. Eftersom bara särskilda situationer väcker reaktionen räknas klaustrofobi som en situationsbunden fobi.
En fobi är en form av ångest. Ångest leder till irrationella rädslor för vissa föremål eller situationer. Klaustrofobi kan förekomma som en isolerad specifik fobi, men kan också ingå i ett större ångestsyndrom, till exempel generaliserat ångestsyndrom.
Klaustrofobi, liksom andra fobier, utvecklas ofta till följd av traumatiska upplevelser. Dessa kan ha inträffat under barndomen eller senare i livet. Fobin tar ofta sin början i en upplevelse av att ha varit instängd eller fången. När hjärtat väl har kopplat samman situationen med fara utlöser hjärnan en panikattack i liknande situationer – till exempel i trånga utrymmen eller när kontrollkänslan försvinner.
Enkla vardagssituationer kan utlösa klaustrofobiska reaktioner. Vanliga exempel är:
I svåra fall kan redan åsynen av en stängd dörr utlösa en panikattack. Klaustrofobin kan få allvarliga konsekvenser för den sociala livsföringen, eftersom många drabbade aktivt undviker aktiviteter och miljöer som riskerar att framkalla symtom.
Symtomen vid klaustrofobi liknar dem vid en vanlig panikattack och kan inkludera kraftig svettning, illamående, snabb hjärtfrekvens, yrsel eller svimningskänsla samt en stark känsla av att fysisk fara är nära förestående.
Klaustrofobi är i grunden ett inlärt svar på en situation som en gång skapade rädsla – och det går att lära bort. Beteendeterapi används för att identifiera utlösare och lära sig kontrollera reaktionerna genom visualisering och positivt tänkande. En annan metod är så kallad flooding, där personen medvetet utsätts för den skrämmande situationen, till exempel ett litet rum, tills hen lär sig att ingen faktisk fara föreligger – vilket successivt minskar fobins makt.
Om beteendeterapeutiska metoder inte räcker till kan läkemedel som betablockerare eller antidepressiva läkemedel förskrivas för att begränsa effekten av panikattackerna. Med rätt stöd och behandling kan de flesta uppnå betydande lindring och återfå en större frihet i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online