Varje år diagnostiseras fyra miljoner amerikaner med generaliserat ångestsyndrom (GAD), men det är troligt att åtta till nio miljoner årligen lider av lidandet och funktionsnedsättningen som tillståndet medför. Nästan dubbelt så många kvinnor som män får diagnosen, men kvinnor söker också oftare hjälp. Effektiviteten hos behandlingen stöds dock av gedigen vetenskaplig evidens.
Evidensbaserad praktik är kort sagt en metod för att omsätta kunskap i praktik, där "evidensen" hämtas från olika nivåer av vetenskapliga forskningsmetoder. Systematiska översikter och metaanalyser – två metoder för att sammanställa flera befintliga studier inom samma område – ger den starkaste evidensen. För enskilda studier ger randomiserade kontrollerade studier (till exempel studier med placebokontroll) eller observationsstudier av pågående behandling bäst underlag.
Generaliserat ångestsyndrom: GAD innebär överdriven rädsla eller oro utan något specifikt fokus. En person med GAD kan exempelvis tvångsmässigt planera sin dag, för att sedan ligga vaken och analysera "misstag" och planera nästa dag. När symtomen är svåra att kontrollera, stör vardagslivet eller känns smärtsamma och ohälsosamma är det dags att söka en diagnos. Enligt Diagnostic and Statistical Manual, fjärde upplagan (DSM-IV), kan en vuxen få diagnosen GAD när hen upplever tre eller fler (ett eller fler för ett barn) av följande symtom de flesta dagar under en period av minst sex månader:
GAD har en mycket hög förekomst av komorbiditet (samförekomst) med depression och andra ångestsyndrom, vilket komplicerar behandlingen. All behandling måste anpassas efter den enskilda patienten och kräver samråd med utbildade psykiatriska yrkespersoner.
Psykoterapi ("samtalsbehandling") är effektiv och saknar läkemedelens potentiella biverkningar. Det vanligaste valet är kognitiv beteendeterapi (KBT) – en strukturerad metod där patienten under en relativt kort behandlingsperiod lär sig identifiera negativa tankemönster och beteenden och ersätta dem med mer konstruktiva. KBT är dock främst effektivt för vissa symtom; besvär med rötter i tidiga livserfarenheter är svårare att behandla och kräver ofta andra, långsiktiga psykoterapiformer (till exempel psykodynamisk eller interpersonell terapi). Därför kan ett "eklektiskt" förhållningssätt, som kombinerar flera tekniker, komma till användning.
SSRI-preparat (som formellt klassificeras som antidepressiva), särskilt Paxil, Zoloft och Lexapro, samt SNRI-preparat som Effexor och Cymbalta är ofta förstahandsval vid behandling av GAD, eftersom de är effektiva, inte beroendeframkallande och har färre och mildare biverkningar än många andra läkemedel.
Bensodiazepiner som Valium, Ativan och Klonopin kan också förskrivas, eftersom de är bevisat effektiva och verkar snabbt – ibland inom några timmar. De kan dock skapa beroende vid långtidsbruk och trappas därför ofta ned efter en kort behandlingsperiod. BuSpar erbjuder ett alternativ till antidepressiva och bensodiazepiner, men hjälper endast vissa patienter och tar längre tid – tre till fyra veckor – att ge full effekt.
Forskningen visar tydligt att regelbunden fysisk träning minskar ångestsymtomen. Även mindfulnessmeditation framstår som en effektiv behandlingsmetod – flera studier och ett flertal forskningsöversikter rapporterar samma positiva resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online