Paranoia är ett tillstånd där en person upplever irrationella rädslor för att bli förföljd eller utsatt. Det är en svår diagnos att ställa – och lika svår att behandla – eftersom rädslan måste vara grundlös för att klassificeras som paranoia, samtidigt som behandlingen måste kunna nå fram trots patientens vanföreställningar. Den goda nyheten är att paranoia inte alltid är en personlighetsstörning. Ibland finns det konkreta, medicinska orsaker som går att behandla.
Många medicinska tillstånd kan leda till paranoida tankar. Alzheimers sjukdom, kemiska obalanser i hjärnan, katkinonförgiftning samt neurodegenerativa sjukdomar kan skada nervsystemet och orsaka förvirring och instabila känslor. Personer med dessa tillstånd glömmer ofta bort vem de kan lita på och förlorar gradvis förmågan att skilja mellan pålitligt och misstänkt beteende.
Vissa psykiska sjukdomar hänger starkt samman med paranoia. En nedsatt förmåga att tänka klart kan göra det omöjligt att avgöra vilka som är pålitliga. Vid schizofreni uppstår bisarra eller oorganiserade tankar, och vissa drabbade börjar lita mer på sina hallucinationer än på vänner och familj. Psykos innebär dessutom ett distanserat förhållande till verkligheten, vilket i sig kan ge upphov till paranoida tankebanor.
Ett stort antal substanser kan utlösa paranoia vid missbruk, bland annat alkohol, amfetamin, crack, kristallmetamfetamin, kokain, ecstasy, marijuana, opioider, opium, smärtstillande läkemedel som oxikodon samt sömnmedel och lugnande medel. Även abstinens från dessa ämnen kan trigga igång paranoida tankar, vilket gör att avgiftning alltid bör ske under noggrann medicinsk övervakning.
Vissa personer har en personlighet präglad av djup misstro och misstänksamhet gentemot andra. Detta är vanligt hos dem som vuxit upp med familjemedlemmar som led av vanföreställningar eller psykos. Störningen förekommer också oftare bland personer som utsatts för övergrepp utan att kunna förutse när nästa övergrepp skulle komma. Dessa individer tror ofta på konspirationsteorier och hyser idéer om att vara förföljda. Eftersom störningen saknar medicinsk grund är den särskilt svår att behandla.
Alla rädslor är inte paranoia – vissa är helt befogade. För att en diagnos ska kunna ställas krävs att rädslan för förföljelse saknar varje form av grund, att personen ständigt tvivlar på andras lojalitet, undviker att anförtro sig åt andra, tolkar hot i oskyldiga kommentarer och bär på långvariga agg. En person vars liv verkligen är hotat betraktas däremot inte som paranoid. Bor man exempelvis i ett farligt land eller har överlevt ett mordförsök är en ihållande misstänksamhet och rädsla fullt förståelig i viss mån.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online