Ångestdämpande läkemedel används för att behandla olika ångestsyndrom, bland annat tvångssyndrom (OCD), paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och social fobi. Läkemedlen är oftast milda sedativa, sömngivande preparat eller lugnande medel, och flera av dem klassificeras som narkotikaklassade. Vissa ångestdämpande läkemedel kan lätt missbrukas, eftersom användaren upplever ökad panik och tar mer medicin, bygger upp tolerans eller känner sig oförmögen att fungera utan medicinens lugnande effekt.
Tillsammans kallas dessa läkemedel anxiolytika, och de är avsedda att minska frekvensen, intensiteten och längden på ångestepisoder. Vid användning – särskilt i högre doser – uppstår dock många biverkningar.
Anxiolytika som bensodiazepiner är välkända för många av följande reaktioner och biverkningar, men de flesta anxiolytika orsakar liknande besvär. Minnesförlust och koncentrationssvårigheter är stora problem med dessa läkemedel. Förvirring kring uppgifter och syften kan uppstå, och användaren kan glömma både småsaker och viktigare händelser. Minnesförlusten kan vara kortvarig eller långvarig.
Eftersom många anxiolytika i grunden saktar ner aktiviteten i hjärnan för att förebygga ångest är det logiskt att reaktionstid, talet och minnet – som alla är viktiga hjärnfunktioner – också fördröjs.
Koordinationssvårigheter ses vanligtvis när patienten tar sin första dos eller om en högre dos har förskrivits. För vissa blir det ett långvarigt besvär, särskilt om anxiolytika kombineras med antipsykotika eller andra psykiatriska läkemedel.
Eftersom anxiolytika saktar ner hjärnaktiviteten försämras även reaktionsförmågan, vilket gör att användaren lättare faller, snubbar på egna ben eller stöter emot fasta föremål. I detta avseende liknar effekten alkoholberusning, eftersom de högre hjärnfunktionerna i centrala nervsystemet medvetet dämpas för att stoppa ångesten.
Beteende eller tal utan hämningar förekommer hos vissa användare av anxiolytika. Både reaktionstid och innehåll störs på grund av läkemedlets hjärnpåverkande effekter. Användaren börjar slappna av, särskilt vid högre doser, och kan uppvisa fräckt och hämningslöst beteende i handlingar och tal. Ibland känner användaren inte ens igen symptomen hos sig själv.
Dåsighet är mycket vanligt vid användning av anxiolytika. När hjärnan saktas ner svarar kroppen med att också sakta ner. Den ångestdrabbade kan inte använda stimulantia vid ett ångestanfall och lider därför ofta av långa perioder av utmattning och fysisk nedstämdhet utan att faktiskt kunna sova.
Hen kan ha sovit åtta timmar natten innan, men det gör ingen skillnad – efter att tabletten tagits infinner sig den utmattande dåsigheten som inte går att kontrollera. I de flesta fall kan människor lära sig tolerera effekterna. Användare med högre doser, eller som kombinerar anxiolytika med andra receptbelagda läkemedel, har dock svårare att anpassa sig.
Tecken på överdosering av ångestdämpande läkemedel liknar till stor del alkoholberusning, eftersom både alkohol och denna typ av läkemedel saktar ner hjärnan, koordinationen, talet och beteendet. Båda klassificeras som depressanter för centrala nervsystemet som även begränsar andning och medvetande, och som kan framkalla koma vid kraftigt missbruk.
Läkemedlen försämrar dessutom användarens omdöme, omdömesförmåga och normala hämningar. Enligt Center for Substance Abuse Research används ett av de kända ångestdämpande läkemedlen, Rohypnol (ett bensodiazepin), faktiskt som ett så kallat ”date rape”-preparat.
Receptbelagda anxiolytika ska aldrig tas på lättvikt, trots att de skrivits ut av en läkare. De har effekter som slår hårt mot användaren, och ibland är det svårt att anpassa sig till dem. Det är viktigt att se hur medicinen påverkar dig innan du umgås socialt, kör bil eller arbetar, så att du vet vad du kan förvänta dig och hur du hanterar eventuella problem med medicinen. Kontakta alltid din läkare om biverkningarna blir besvärande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online