Generaliserat ångestsyndrom, ofta förkortat GAD, har sedan 1980 betraktats som en egen diagnos, skild från andra ångesttillstånd. Sjukdomen kännetecknas av överdriven och svårkontrollerad oro som pågår i minst sex månader. Under de senaste 30 åren har allt fler människor fått diagnosen, men forskarna håller fortfarande på att kartlägga orsakerna och förbättra behandlingsmetoderna.
År 1980 ändrade American Psychiatric Association (APA) sina klassificeringar och delade upp det tidigare samlingsbegreppet ångestneuros i två separata diagnoser: generaliserat ångestsyndrom (GAD), en kronisk ångest som varar under lång tid, och paniksyndrom, där intensiv ångest uppstår i spontana anfall. Redan i början av 1900-talet beskrev Sigmund Freud fenomenet "fritt svävande ångest" hos allmänheten, men kunskapen om GAD:s historia är fortfarande begränsad.
En av anledningarna till att GAD:s historia är svår att spåra är att symtomen ofta är lindriga och diffusa. Vanliga tecken är muskelspänningar, rastlöshet, irritabilitet, huvudvärk, illamående, trötthet, sömnlöshet och darrningar. GAD förekommer dessutom ofta samtidigt med andra psykiska tillstånd, exempelvis fobier, depression och tvångssyndrom (OCD).
För att få diagnosen GAD ska patienten uppvisa överdriven eller patologisk oro som är svår att kontrollera och som vanligtvis påverkar livet negativt. GAD anses vara en mer allvarlig störning än paniksyndrom, eftersom sjukdomsförloppet är längre, debutåldern tidigare och effekten av behandling sämre. Många patienter rapporterar att ångestsymtomen började redan vid tio års ålder.
Det finns ingen enskild orsak till GAD. Psykiatriska forskare bedömer att gener, hjärnkemi och miljöpåverkan samverkar vid utvecklingen av sjukdomen. Forskning tyder på att GAD kan gå i arv inom familjer. Tillståndet har också kopplats till onormala nivåer av signalsubstanser i hjärnan. Traumatiska händelser som övergrepp, förlust av en närstående, skilsmässa samt förändringar i arbete eller skola kan utlösa GAD.
Studier under de senaste 30 åren visar att dubbelt så många kvinnor som män får diagnosen GAD. Forskare som analyserade data från den nationella undersökningen National Comorbidity Survey (NCS) från 1994 konstaterade att hemmafruar och arbetslösa respondenter – till övervägande del kvinnor – hade högre förekomst av GAD än övriga grupper.
Kunskapen om GAD växer fortfarande. Hittills finns få entydiga studier om hur patienter svarar på olika behandlingar. Det är också nästintill omöjligt att göra uppföljningar av forskning som publicerades före 1980, eftersom man då inte kan avgöra hur stor andel av patienterna som led av GAD respektive paniksyndrom.
Uppföljningsstudien Environmental Catchment Area (ECA) från 1980 visade att återhämtningsgraden för GAD var 56 procent, men också att sjukdomen kan pågå i decennier, i vissa fall hela livet. Studien tog dock inte hänsyn till samtidigt förekommande diagnoser. Fortfarande pågår forskning med målet att tydligare skilja GAD från paniksyndrom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online