Flera olika tester används för att diagnostisera generaliserat ångestsyndrom, bland annat Hamiltons ångestskala. Denna skala speglar dock inte helt den aktuella definitionen av tillståndet. Generaliserat ångestsyndrom ställs vanligtvis som diagnos när patienten uppfyller de kriterier som definierats i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM).
För att kunna ställa en korrekt diagnos av generaliserat ångestsyndrom måste en psykiatrisk vårdgivare genomföra en omfattande utredning. Den innefattar detaljerade frågor om patientens symtom och sjukdomshistoria. Utredningen syftar till att utesluta andra tillstånd och kan även omfatta en fysisk undersökning.
Generaliserat ångestsyndrom diagnostiseras när en patient uppvisar överdriven oro och ångest kring händelser och aktiviteter under minst sex månader, tillsammans med ett betydande lidande som stör det dagliga livet. Ångesten får dessutom inte bero på något annat psykiskt tillstånd.
För att diagnosen ska kunna ställas måste patienten ha minst tre av följande symtom: rastlöshet, trötthet, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, muskelspänningar och sömnproblem.
Generaliserat ångestsyndrom kan vara svårt att diagnostisera eftersom det ofta förekommer tillsammans med andra psykiska problem, exempelvis fobier, paniksyndrom, depression, substansmissbruk och posttraumatiskt stressyndrom.
Symtomen vid generaliserat ångestsyndrom kan också bero på fysiska hälsotillstånd, såsom menopaus, hypotyroidism, hjärtsjukdom eller gastroesofageal refluxsjukdom.
Om vårdgivaren misstänker att patientens ångest har en medicinsk orsak kan patienten behöva genomgå blod- och urinprov för att leta efter tecken på underliggande fysiska problem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online