Universitet, kliniker och forskare har utvecklat talrika behandlingsprotokoll för tillfrisknande från kemiskt beroende, och de flesta bygger på någon form av fasindelad vård.
En sådan modell är Andrew T. Martins Care Continuum, som omfattar fyra faser: primärbehandling, utökad vård, övergångsfas med stödboende samt självständigt nyktert boende. Inom varje fas menar Martin att det är avgörande att arbeta med fysiologiska, psykologiska och andliga dimensioner.
Övergångsfasen fungerar som en sorts examen. Personen lämnar tryggheten i behandlingsprogrammet och börjar sträva efter personliga mål samt ett liv i gemenskap och familj.
Övergångsfasen förutsätter att vissa fysiologiska milstolpar redan har uppnåtts. Dit hör avgiftning, undersökningar av eventuella neurologiska skador och tillgång till god näring.
Under övergångsfasen börjar patienterna koordinera sin egen vård, lämna veckovisa urinprov för kontroll och förbättra sina kostvanor för att undvika sug efter droger och alkohol. Det är också den fas där psykofarmaka kan justeras, medan hjärnan bokstavligen läker och repareras.
Dr. Daniel G. Amen, biträdande klinisk professor i psykiatri och beteendevetenskap vid University of California, Irvine School of Medicine, och grundare av Amen Clinics, har byggt upp en databas med över 42 000 hjärnskanningar. Genom SPECT-bildgivning (Single Photon Emission Computed Tomography) har han kunnat koppla olika hjärnområden till en rad sjukdomar, däribland kemiskt beroende. Dr. Amen hävdar att hjärnavvikelser ofta kan och bör behandlas, precis som man behandlar andra kroppsorgan som ger negativa symtom.
Han rekommenderar traditionella behandlingar och läkemedel, kompletterat med fysisk aktivitet, näringshantering och mental träning för personer som tillfrisknar från kemiskt beroende.
Övergångsfasen förutsätter att personen inte längre befinner sig i akut kris, att terapi pågår och att flera verktyg för stresshantering finns tillgängliga.
Dr. Martin beskriver att tillfrisknande i denna fas lär sig skilja mellan abstinens och verklig nykterhet. Den nyligen abstinente använder inte droger eller alkohol, men kan fortfarande kämpa aktivt mot sitt beroende varje dag. Den som uppnått genuin nykterhet känner en växande trygghet i abstinensen och lär sig använda sina nya färdigheter för att effektivt minska och hantera sug.
Ett exempel är HALT – en engelsk akronym som påminner den tillfrisknande att inte låta sig bli för hungrig (Hungry), arg (Angry), ensam (Lonely) eller trött (Tired), eftersom detta ökar risken för återfall.
Självständighet och självförtroende växer när personen återgår till arbete eller påbörjar yrkesutbildning, men behovet av stöd från andra tillfrisknande försvinner aldrig.
Många återförenas med familj och barn under övergångsfasen. De arbetar aktivt med att utveckla sitt föräldraskap, läka skadade relationer och återigen bli någon som går att lita på.
Att delta i stödmöten och hitta en mentor är avgörande för långsiktig framgång. Med tiden kan den tillfrisknande själv bli mentor och ta ledarskapsroller inom sina nykterhetsgrupper.
Övergångsfasen är också en tid att engagera sig i samhället – genom att rösta, gå med i lokala nyktra nätverk eller knyta vänskap med nyktra grannar. Gamla sociala kontakter kopplade till drogbruk eller drickande kan vara mycket skadliga, vilket gör att denna period ofta handlar om att bygga helt nya relationer.
Den andliga dimensionen av övergångsfasen är brett definierad. För vissa innebär den engagemang i en traditionell religion. För andra kan den lika gärna handla om att utveckla respekt för andras känslomässiga behov, ett ekologiskt ansvarstagande eller en känsla av ödmjukhet.
Miljontals människor har fått hjälp på vägen mot nykterhet genom tolvstegsprogram som Anonyma Alkoholister (AA) eller Anonyma Narkomaner (NA). För dem sammanfaller övergångsfasen ofta med arbetet med steg fyra till sju:
Dessa fyra steg, liksom alla tolv, har sitt ursprung i boken "Alcoholics Anonymous", första gången utgiven 1939 under pseudonymen "Bill W." Sedan dess har boken utkommit i dussintals upplagor och anpassningar, men de tolv stegen har i stort sett bevarats oförändrade.
Inom vården råder debatt om hur lång tid de olika behandlingsfaserna bör ta. Traditionellt har programmen byggts upp med fasta tidsplaner för varje fas, men alla passar inte in i sådana ramar. Vissa kliniker ser behovet av större flexibilitet men brottas med logistiken kring fullt individualiserade program. Andra utvecklar nya behandlingsmodeller som låter den tillfrisknande gå vidare i egen takt. I Andrew T. Martins Care Continuum kan exempelvis övergångsfasen pågå från 61 till 365 dagar.
Personer som lever nyktert förstår att de har ett kroniskt tillstånd – ibland kallat sjukdom – som likt diabetes eller artros måste hanteras livet ut. De känner till farorna i sin omvärld som kan utlösa sug och vet att de behöver navigera varsamt kring fysisk smärta, starka känslor, vissa receptbelagda läkemedel, platser där de en gång brukade droger, människor som missbrukar, stora summor pengar, utmattning och ohederlighet.
Kanske är den mest lumska fallgropen det så kallade Wellness-syndromet. Det inträffar när någon varit nykter länge, mår bra och framstår som framgångsrik i liv och relationer – för att sedan gradvis, eller ibland plötsligt, glida tillbaka in i bruket, ofta när det minst anats, och tvingas börja om läkningsprocessen från början.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online