Katastrofer orsakar ofta posttraumatiska stressreaktioner hos de människor som drabbas direkt. Det är inte ovanligt att katastrofoffer utvecklar både beteendemässiga och emotionella problem. Intensiv stress kan väcka starka känslor av rädsla, hjälplöshet, vrede och frustration, och vid exempelvis ett terrorattentat kan drabbade till och med känna en önskan om hämnd.
Reaktioner på katastrofer brukar delas in i tydliga faser. Hur lång tid det tar för varje person att bearbeta respektive fas skiljer sig dock från individ till individ. Genom att förstå dessa faser blir det lättare att bemöta drabbade med rätt stöd och empati.
Under akutfasen av en katastrof är den mest naturliga reaktionen hos de flesta människor att skydda sitt eget liv och sina närstående. Efteråt är det vanligt att dessa personer bär på en känsla av att de skulle ha kunnat göra mer för att hjälpa andra offer.
Andra reagerar genom att bli desorienterade och bedövade, och kan vandra planlöst omkring omedelbart efter katastrofen. Detta beteende tyder på att personen befinner sig i ett chocktillstånd och är dissociated från händelsen.
Flera stressfaktorer kan vara verksamma under akutfasen, bland annat:
I den här fasen bearbetar de drabbade sin första reaktion medan räddningsinsatser fortfarande pågår. De emotionella reaktionerna bland överlevande tenderar att variera kraftigt, och vissa reaktioner kan dessutom dröja tills själva räddningsarbetet har kommit igång.
Hög ångest och förvirring är vanliga reaktioner bland överlevande under denna period. Andra typiska emotionella reaktioner innefattar:
Återhämtningsfasen innebär en anpassningsperiod för hela det samhälle som drabbats av katastrofen. Räddningsinsatserna är då avslutade, och människor försöker börja få vardagen att återgå till något som liknar normalitet. Den akuta faran är över, och återuppbyggnaden kan påbörjas när skadorna har städats upp och försäkringsärendena är lösta.
Samtidigt som detta sker börjar offentligt stöd dras tillbaka i takt med att mediernas intresse minskar. Det är just nu som psykiska besvär ofta börjar visa sig. Det är därför inte ovanligt att överlevande under denna fas upplever:
Relationer kan också påverkas negativt, och svårigheter i arbetslivet kan göra den psykologiska anpassningen efter katastrofen extra utmanande. Att fortsätta erbjuda stöd även i det tysta skedet är därför särskilt viktigt.
Det finns många sätt att hjälpa katastrofoffer, både i ditt eget samhälle och på andra håll. Ett första steg är att kontakta Röda Korset för att fråga efter möjligheter att donera pengar, arbeta som volontär eller ge blod.
Har du kompetens inom psykologi, kuratorsarbete eller krishantering kan du erbjuda din tid och hjälpa överlevande att bearbeta katastrofens efterspel. Kyrkor och universitet är ytterligare aktörer som ofta tar emot hjälp – många av dem tar gärna emot donationer av mat, kläder och personliga förnödenheter till drabbade.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online