Diskriminering av ungdomar till förmån för vuxna kallas adultism. I en vuxencentrerad värld fattas beslut om unga utan deras delaktighet, och negativa stereotyper används för att rättfärdiga orättvis behandling. Även om adultism inte alltid är direkt skadligt kan det få betydande negativa konsekvenser för ungas utveckling och välbefinnande.
Ungdomar blir ofta uttråkade i klassrummet, vilket bidrar till skolavhopp.
Adultism i klassrummet märks ofta när lärare enbart tillämpar vuxnas sätt att lära sig. Läroplanen, fritidsaktiviteterna och till och med betygsättningen kan avgöras av lärare och skolledning utan någon insyn eller input från ungdomarna själva. Med tiden kan elever börja känna att deras lärande helt ligger i vuxnas händer, vilket leder till att de tappar intresset och distanserar sig från skolarbetet. På många håll ökar därför antalet skolavhopp.
Arbetet bör ge en ung människa god förberedelse för sitt framtida yrkesliv, inte separera hen från andra.
Under ekonomiska nedgångar är ungdomar ofta en av de första grupper som drabbas. I juli 2010 rapporterade amerikanska Bureau of Labor Statistics att arbetslösheten bland unga låg på 19,1 procent. Brist på sysselsättning minskar den ekonomiska självständigheten och berövar unga värdefull arbetserfarenhet. När de väl har fått jobb riskerar unga dessutom att isoleras från sina vuxna kollegor på grund av skillnader i yrkesspråk, kompetens och rådande negativa attityder mot ungdomar – allt detta gör ofta att unga tvekar att göra sina röster hörda och bidra med idéer.
Adultism kan även bidra till barnmisshandel. Även om media ofta lyfter fram våld begånget av ungdomar, rapporterar Children's Bureau of Southern California att tusentals barn varje år dödas av sina egna föräldrar. Mentaliteten att vuxna alltid har rätt gör ofta att unga förblir tysta, trots att de utsätts för sexuella övergrepp eller fysisk misshandel.
Diskriminering av ungdomar stänger ute dem från livserfarenhet och möjligheten att lära av misstag.
Diskriminering av unga skiljer dem från vuxenvärlden och från de beslut som vuxna fattar. Följaktligen minskar ungdomarnas möjligheter att lära av sina egna misstag och av vuxnas erfarenheter. Vuxna kan tvivla på ungens förmåga att lösa problem och griper därför in för att "rädda" situationen, vilket hindrar barnet från att utveckla förmågan att själv ta fram lösningar på komplexa problem. Media bidrar ofta till att kritisera ungas påstådda bristande ansvarstagande, vilket leder till att unga får ännu mindre ansvar – och mindre ansvar innebär färre möjligheter att förbereda sig för vuxenlivet.
Frustrationen över att bli ignorerad kan få ett barn att reagera på ett destruktivt sätt.
Ungdomars idéer avfärdas eller ignoreras ofta, eller så får de höra: "Vad vet du – du är ju bara ett barn!" Den här typen av behandling kan få unga att internalisera negativa känslor om sig själva och känna sig värdelösa, oönskade och osäkra. Som ett barn uttryckte det i boken "What Kids REALLY Want to Ask: Using Movies to Start Meaningful Conversations" av Margaret Pevec: "Jag måste fortfarande anstränga mig väldigt mycket för att lita på mina idéer och tro att jag har viktiga saker att säga."
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online