American Academy of Child and Adolescent Psychiatry rekommenderar att anhöriga tillbringar så mycket tid som möjligt med sörjande barn och visar dem att det är okej att uttrycka sina känslor öppet. Att inkludera terapeutiska aktiviteter i tiden tillsammans kan främja läkningsprocessen och ge barnet trygghet under en svår period.
Sorg är en process som alla upplever och uttrycker på sitt eget sätt. För att ge bästa möjliga stöd till ett sörjande barn är det viktigt att komma ihåg att barnets reaktioner är normala, oavsett hur de ser ut, och att inte alla terapeutiska aktiviteter passar varje individs behov. Svara ärligt på barnets frågor för att hjälpa hen förstå förlusten. Genom att avstå från att döma och istället vara stöttande när barnet uttrycker ilska, ledsamhet eller skuldkänslor förstärker du budskapet att det är hälsosamt och acceptabelt att bearbeta sorgen.
Konst är särskilt värdefullt för barn som har svårt att sätta ord på sina känslor. Vissa aktiviteter hjälper barnet att förstå olika emotioner, medan andra underlättar hanteringen och acceptansen av förlusten. Ett exempel är ett papper med tomma ansikten, där varje ansikte är märkt med en specifik känsla. Den vuxne och barnet diskuterar varje känsla, och barnet ritar sedan ett ansiktsuttryck som matchar den. Att rita en "före och efter"-bild av familjen, med och utan den avlidne, och sedan berätta om bilden för en vuxen kan också hjälpa barnet att uttrycka sina känslor kring förlusten.
Ett annat lugnande projekt är att skapa "oropärlor": barnet formar bollar av lera som träs ihop på en tråd. Aktiviteten lindrar ångest och ilska och ger samtidigt ett kännbart minnesföremål att hålla i.
Gemensamma familjeaktiviteter kan visa hälsosamma sätt att hantera sorg samt lyfta fram de många olika känslor som den väcker. Ryan's Heart, en organisation som stödjer sörjande familjer, föreslår bland annat aktiviteterna familjefanan och hjärtekrosskrukan.
En familjefana hedrar den avlidne och synliggör familjens framsteg genom sorgeprocessen. Familjen samlar ihop tygrester som en person syr ihop till en fana, och varje familjemedlem bidrar med personliga utsmyckningar. Barnet kan även skapa en egen fana av papper, tuschpennor och makaroner.
För hjärtekrosskrukan bryts en stor lerkruka i bitar, och varje familjemedlem får en bit. På insidan skriver varje person om känslor av ensamhet, och på utsidan om de stödkällor som finns runtomkring. Därefter limmar familjen ihop krukan igen – som en symbol för att man tillsammans kan lagas och bli hela.
Gruppaktiviteter hjälper ett barn att inse att hen inte är ensam om sin sorg, vilket ofta uppmuntrar till större öppenhet. Center for Grieving Children föreslår en aktivitet där gruppmedlemmarna sitter i en cirkel och delar med sig av eventuella skuldkänslor kopplade till en persons död. Ledaren frågar barnen om de har haft liknande känslor och bjuder in dem att berätta. Därefter säger varje deltagare "Det är inte ditt fel" till personen bredvid sig.
Sedan river alla sönder telefonkataloger medan de upprepar meningen "Det är inte mitt fel". Att till slut lägga resterna i soppåsar blir en kraftfull symbolisk handling: skulden släpps och lämnas bakom sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online