Medicare är ett federalt sjukförsäkringsprogram i USA som administreras av Centers for Medicare & Medicaid Services (CMS). Part D är läkemedelsförmånen som erbjuds Medicare-deltagare och ger dem möjlighet att få receptbelagda läkemedel till subventionerade priser.
När Part D introducerades 2006 drabbades programmet av flera problem och brister. Som svar på detta har CMS sedan dess reviderat och slutligen fastställt nya regler. Dessa publicerades 2009 och kallas officiellt för de slutliga föreskrifterna för Part D (Part D Final Regulations). Nedan följer en genomgång av de viktigaste regelverken och vad var och en innebär.
Den första regeln etablerar Part D som ett program och beskriver programmets övergripande syfte. Regeln lämnar även utrymme för undantag från delstatliga lagar vid implementeringen av Part D-föreskrifterna.
Den här regeln slutligt fastställer alla programändringar inom Part D. Den definierar granskningsprocesserna för avtal samt bestämmelserna om mellanliggande sanktioner och civila penningstraff som försäkringsbolagen bakom Part D-planer måste genomgå. Regeln fortsätter även självrapporteringsprocessen för planerna och ger Department of Health and Human Services rätt att ta del av planernas räkenskaper och register.
Dessa två regler slutligt fastställer e-receptförskrivningens regelverk och standarder inom ramen för Part D, vilket underlättar elektronisk hantering av recept mellan läkare och apotek.
Denna föreskrift fastställer formeln som används för att beräkna den s.k. låginkomstreferenspremien (low-income benchmark premium). Personer som kvalificerar sig för det federala stödprogrammet Extra Help kan få sin Part D-premie betald av programmet, förutsatt att premien ligger under referensbeloppet. Formeln anger exakt hur detta belopp ska beräknas.
Denna regel klargör CMS:s krav på Part D-planer när det gäller konsumenternas tillgång till apotek, administreringen av insulin samt information om vacciner. Regeln slutligt fastställer också vissa ändringar i det pensioneringsbidrag för läkemedel (retiree drug subsidy) som låter planen välja vilket år den baserar aktuarisk likvärdighet på, det vill säga hur premien fastställs.
Innan denna regel infördes kunde CMS endast använda vissa data för betalningsändamål, och informationen fick inte offentliggöras. Den nya regeln ger CMS större frihet att komma åt Part D-data i syfte att övervaka folkhälsa, sjukdomshantering med mera.
Denna föreskrift reviderar och slutligt fastställer de styrande reglerna för hela Part D-programmet. Regeln speglar ändringarna från Medicare Improvements for Patients and Providers Act (MIPPA) och omfattar bland annat marknadsföring, betalningsfrister, prisstandarder och inlämning av anspråk.
Denna regel slutligt fastställer alla marknadsföringsbestämmelser från CMS. Den beskriver hur försäkringsbolagen får kontakta deltagare samt när och var de får registrera nya medlemmar.
Denna regel klargör hur relationen mellan agenter och mäklare fungerar, inklusive hur respektive part ska ersättas och betalas för sina tjänster.
Denna regel påverkar Part D på två sätt. För det första slutligt fastställer den reglerna kring registrerings- och överklagandeprocesser för Part D-planer. För det andra behandlar den frågor kopplade till betalning av förhandlade priser.
Den avslutande regeln implementerar MIPPA-ändringarna i Part D. Den definierar vilka läkemedel som omfattas av programmet samt ställer krav på planernas preparatlistor (formularier), det vill säga listan över godkända läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online