USA erbjuder någon av världens bästa sjukvård, men den är kostsam. För personer under 65 år bygger systemet på privata försäkringsbolag som står för betalningarna. Medan de flesta amerikaner har någon form av täckning fram till 65-årsåldern kan en plötslig förlust av försäkringsskydd kännas skrämmande, särskilt för de som är mellan 60 och 64 år. Som tur är finns det flera vägar att gå.
Debatten om hälso- och sjukvård handlar ofta om människor utan försäkring. Även om de flesta amerikaner har ett försäkringsskydd går en betydande minoritet helt utan, och gruppen växer – särskilt bland unga och friska samt bland personer som fyllt 60 år. Medicare-täckningen börjar nämligen inte förrän vid 65 års ålder.
Den äldre gruppen är särskilt utsatt av ekonomiska skäl: ju äldre man är, desto större är risken för sjukvårdsanspråk, och därför tar försäkringsbolagen ut högre premier. Att klara sig helt utan sjukförsäkring kan dock leda till en ekonomisk katastrof – kostnaderna för vård och sjukhusvistelser kan lätt ruinera en enskild person, även den som tillhör medelklassens övre skikt.
De flesta arbetande amerikaner omfattas av kollektiva försäkringar via sin arbetsgivare. Eftersom risken delas upp på många personer blir premierna lägre. De flesta arbetsgivare betalar en betydande del av premien, och vissa står till och med för hela kostnaden. Så länge en person på 60 år eller äldre arbetar hos ett sådant företag är hen täckt, vilket många också är. Detta är det mest prisvärda alternativet.
Många företag förlänger dessutom grupptäckningen till sina förtidspensionärer. Även frilansande konsulter, exempelvis fastighetsmäklare, kan i vissa fall få tillgång till gruppförsäkringar. Vidare erbjuder vissa yrkesorganisationer och alumnaforeningar grupptäckning, men där får den försäkrade själv stå för hela premien.
Personer som är 60 år eller äldre kan också teckna individuella försäkringar, det vill säga en policy som endast täcker en person. Nackdelen är priset: eftersom det inte finns någon riskpool baserar försäkringsbolagen premien på ålder, och eftersom äldre löper högre risk att bli sjuka blir avgifterna höga.
Det finns dock sätt att hålla nere kostnaderna, till exempel ren sjukhusförsäkring för stora utgifter eller försäkringar med hög självrisk. Vid den första varianten täcks inte rutinmässiga vårdkostnader – försäkringen betalar bara vid större sjukhusvistelser och behandlingar. Försäkringar med hög självrisk fungerar liknande och träder i kraft först när patienten lagt ut en viss summa ur egen ficka. Dessutom vägrar många bolag att teckna individförsäkringar för personer med vissa befintliga sjukdomar, som diabetes. Sådana personer kan oftast få skydd via statligt finansierade riskpooler, fast till höga premier.
Personer som mottar ersättning från Pension Benefit Guaranty Corporation kan ansöka om statsfinansierad försäkring, där staten beviljar en skatteavdragsrätt på 80 procent för att hjälpa till att täcka kostnaden. Personer som får invaliditetsersättning via Social Security kan ansöka om Medicare-förmåner även om de är yngre än 65 år. För låginkomsttagare erbjuder delstaterna Medicaid-program som inte kräver någon premie. Vissa lokala myndigheter erbjuder dessutom gratis vård på offentliga sjukhus, inklusive öppenvårdstjänster.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online