Vanlig skräppa (Rumex obtusifolius) kommer ursprungligen från Europa, men finns idag över hela världen, bland annat i USA. Växten betraktas som ett ogräs och växer i betesmarker, fruktodlingar, gräsmattor, trädgårdar och längs vägkanter. Den kallas även bitter skräppa eller vägskräppa.
Vanlig skräppa blir vanligtvis mellan 30 och 120 cm hög och har en pålrot som kan nå ner så djupt som 1,5 meter i marken. Växten växer i rosettform med gröna blad som får en rödaktig ton när plantan mognar. De första bladen är runda till formen, medan de senare blir dubbelt så långa som de är breda. Mellan juni och oktober blommar växten med små, blombladslösa blommor som byter färg från grönt till brunt allteftersom de mognar. Vanlig skräppa bildar också små, trekantiga frukter. Inuti varje frukt finns ett rostfärgat, trekantigt frö. En enda mogen planta kan producera upp till 60 000 frön per år.
Groningsförhållandena varierar mellan olika populationer av vanlig skräppa och till och med mellan olika blomställningar på samma planta. Fröstorleken, tjockleken på fröskalet och tidpunkten då fröet mognade påverkar alla vilka förhållanden som krävs för groning. De flesta plantor kommer upp mellan mars och april samt mellan juli och oktober. Frön växer generellt bäst med tillräckligt ljus, varierande temperaturer och tillgång till nitrat. Växterna konkurrerar inte bra och trivs inte om de måste tävla med andra växter om näring. När väl plantan har utvecklat sina djupa pålrötter kan den överskugga grundrotade grödor och gräs, vilket gör den svår att utrota.
Vanlig skräppa betraktas normalt inte som en giftig växt, men den kan orsaka mild hudirritation hos vissa människor. Växten kan dock göra nötkreatur eller hästar sjuka om de äter stora mängder av bladen. Krusskräppa, en nära släkting, producerar frön som är giftiga för höns. Om människor konsumerar vanlig skräppa kan de drabbas av diarré.
Unga blad från vanlig skräppa kan läggas i sallader som grönsaker. Allteftersom bladen åldras och mognar får de dock en allt beskare smak. Växten används även inom folkmedicinen som laxerande och sammandragande medel. Vissa använder bladen för att behandla brännskador, blåsor och nässelbränna, medan andra brygger te på roten som botemedel mot bölder. Ytterligare forskning krävs för att avgöra om dessa medicinska användningsområden har någon verklig effekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online