I tusentals år har ursprungsfolk världen över använt lokalt insamlade växter för medicinska ändamål. Kunskapen om dessa växter har traditionellt gått i arv från generation till generation, ofta genom en shaman eller medicinman – en specialist på inhemska botemedel. En av de viktigaste källorna till medicinalväxter är regnskogen, där ursprungsfolken sägs utnyttja cirka 5 000 olika växtarter. Endast en liten del av dessa botemedel har hittills testats och vidareutvecklats till läkemedel i västvärlden. Forskningen kring djurs medicinska användning är betydligt mer begränsad.
Barken från kinaträdet (cinchona) är världens bästa naturliga källa till kinin, som utvinns direkt från trädbarken. Dess febernedsättande och malariahämmande verkan dokumenterades första gången av en jesuitisk missionär år 1633.
Kanske är den mest beryktade växten kokabusken – en städsegrön buske som kan bli nästan tre meter hög. Ursprungsfolk har använt växten i århundraden mot tandvärk och som allmänt smästillande medel. Forskningen kring växten har gett läkemedelsindustrin novokain, ett lokalbedövningsmedel, samt flera andra mindre beroendeframkallande bedövningspreparat.
Ipecacuanha finns vanligtvis i receptfria hostpreparat, och brasilianska urfolk har länge använt den för att behandla amöbadysenteri. Medlet framställs av buskens rötter och fördes första gången till Europa år 1672. Ipecacuanha är ett kraftfullt kräkmedel och är särskilt användbart vid behandling av läkemedelsförgiftning. Försiktighet bör dock alltid iakttas när denna ört används.
Mate är ett städsegrönt träd som kan bli sex meter högt. Bladen används flitigt i Sydamerika på samma sätt som te och anses hjälpa mot huvudvärk, migrän, trötthet, nedstämdhet och reumatiska besvär.
Rötterna och stammen från parairalianan utgör källan till curare. Regnskogarnas stammar har länge använt curare som ett förlamande pilgift. Den västerländska forskningen kring växten har resulterat i tubokurarklorid, ett bedövningsmedel som i dag används brett för att förlama muskler under operationer. Växten kan även intas oralt, så länge munnen saknar sår eller skador, och används då som laxermedel, vätskedrivande medel samt för att stimulera menstruation.
Forskningen kring lapacho har varit omfattande. Barken från detta träd har i århundraden använts som antiinflammatoriskt medel och som ett universellt örtbotemedel. Det tros också kunna vara till hjälp vid behandling av cancer.
Regnskogens groda Epipedobates tricolor har en giftig hud som skyddar den mot rovdjur. Forskning kring detta gift, ledd av National Institutes of Health i USA, har lett fram till utvecklingen av ett nytt smästillande medel som är 200 gånger kraftigare än morfin. Preparatet, ABT-594, har tagits i produktion, men forskningen fortsätter eftersom medlet orsakar gastrointestinala biverkningar som behöver lösas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online