Folkliga botemedel är inget nytt fenomen. I århundraden har människor använt växter, hela eller i delar, för både medicinska och kulinariska ändamål. I takt med att forskningen utforskar traditionella läkeväxters botaniska egenskaper blir det allt tydligare hur och hur effektivt vissa växter påverkar olika tillstånd i kroppen, samtidigt som nya användningsområden upptäcks. Brännässlan är inte bara ätbar – den används också mot en mängd åkommor, allt från akne till astma.
Flera olika växter bär på det ganska generiska namnet näsla. Släktet Urtica omfattar mellan 30 och 45 arter, medan andra växter, som skogsnäsla och falsk näsla, tillhör helt andra släkten. I Nordamerika förekommer ungefär sex större arter, varav Urtica dioica är den mest utbredda. Arten, som ofta kallas brännässla eller stor näsla, växer från Mexiko upp till Kanada, med undantag för Florida i USA och det kanadensiska territoriet Nunavut.
Brännässlan kan bli högre än 180 centimeter och har spetsiga, tandade blad som sitter längs en central stjälk täckt av fina brännhår. Vid kontakt med bar hud tränger håren in i huden och frisätter gifter, däribland myrsyra och histamin, vilket ger en kliande sveda. Urtica ferox, en art som är hemmahörande i Nya Zeeland, har varit dödlig för åtminstone en människa samt för hästar och hundar. Brännässlan bildar hängande klasar av små gulgröna blommor under sommaren.
Den amerikanska skogsmyndigheten (U.S. Forest Service) beskriver nässlan som mycket näringsrik: den innehåller protein, fibrer och, i torkat skick, värdefulla aminosyror. Växten kräver minimal bearbetning – vanligtvis ångning, torkning eller kokning – för att förlora sina brännande egenskaper. Även om nässlan klassificeras som ört är dess roll i köket snarare den av en grön bladväxt. Den kan användas för att brygga öl, som spenatersättning i recept eller i soppor och grytor. Nässla är inte ovanligt i fransk husmanskost.
Nässla har traditionellt använts mot akne och eksem, tarmmaskar, diarré, urinvägsinfektioner, ledvärk, gikt och anemi. Modern medicin har blivit mer öppen för att använda örter som komplementär snarare än alternativ behandling och studerar bland annat nässlans effekter vid artrit, benign prostatahyperplasi (BPH), allergier och håravfall. Forskning som dokumenterats av exempelvis Raintree Nutrition pekar på användning vid smärta, allergier, anafylaktisk chock, inflammation, kramper, nästäppa och högt blodtryck. Nässlan kan till och med stimulera mjölkproduktionen hos ammande mödrar.
För kulinariskt bruk ångkokas eller kokas unga nässelblad. Både blad och rötter används till medicinska infusioner, där växtdelarna får dra tillsammans med andra ingredienser i vatten eller olja. Skörda helst tidigt på säsongen – unga blad passar bäst i matlagning och föredras även för medicinska preparat. De unga plantorna kan användas i sin helhet medan de fortfarande bara är cirka 15 centimeter höga.
Eftersom nässlan har många medicinska användningsområden finns också en motsvarande rad potentiella risker. Konsultera alltid din vårdgivare innan du använder örtbaserade preparat, men det finns några saker som är särskilt viktiga att känna till gällande nässla. Växten har vätskedrivande egenskaper och bör inte användas under lång tid utan medicinsk övervakning. Den kan sänka blodtrycket och hjärtfrekvensen och kan därför vara olämplig för personer med hjärtproblem. Gravida kvinnor bör undvika nässla, eftersom den kan påverka menstruationscykeln och i värsta fall orsaka missfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online