Psylliumfrö kommer från växter i familjen grobladsväxter (Plantaginaceae), som omfattar cirka 250 arter. Enligt boken "The New Healing Herbs" betraktas psylliumfrö som ett av de skonsammaste och säkraste naturliga laxeringsmedlen, vilket gett det en given plats i århundraden gamla örtmedicinska traditioner. Psyllium är även känt som groblad, ispaghula och plantain. Observera att denna grobladväxt inte ska förväxlas med kokbananen (plantain), som liknar bananer i utseende.
Psyllium växer naturligt i Indien, Iran, Nordafrika och Asien och odlas vanligtvis från arten Plantago psyllium. Det är en buskig, ettårig ört som blir cirka 45 centimeter hög. Under sommaren producerar växten små vita blommor som senare övergår i små bruna frökapslar, även kallade psyllium. Varje planta kan ge upp till 15 000 av de små, gelbelagda fröna, som varken smakar eller luktar något och som är täckta av tunna skal.
Den viktigaste beståndsdelen i psylliumfrö är kostfiber. Frönas ytterskal består av ungefär en tredjedel lösliga fibrer, kallade mucilage, som huvudsakligen bildas av polysackarider. När fröna kommer i kontakt med vatten sväller slemsubstansen till mer än tio gånger sin normala storlek och bildar en gelatinliknande massa. Psylliumfrön innehåller dessutom kolhydrater, steroler, olja samt viss mängd flavonoider. Enligt webbplatsen Herbs2000 härstammar nästan alla psylliumfröns terapeutiska fördelar från dess lösliga fibrer.
Psylliumfrön har en bulkbildande verkan som ökar avföringens volym, vilket gör dem effektiva vid behandling av förstoppning. Enligt "The New Healing Herbs" är psyllium ett av Nordamerikas mest använda bulkbildande laxeringsmedel och ingår som aktiv ingrediens i flera välkända laxeringsprodukter. Den gelbildande fiberhalten bidrar också till att mjuka upp avföringen och underlätta tarmrörelser på ett naturligt sätt.
Traditionella ayurvediska och kinesiska läkare har använt psylliumfrön i århundraden mot en rad olika hälsobesvär, exempelvis urinvägsproblem, högt blodtryck, förstoppning och hemorrojder. Användningen av psyllium mot förstoppning och diarré introducerades i den europeiska folkmedicinen under 1500-talet; på 1600-talet användes örten även mot gikt, inflammationer och hemorrojder. Europeiska läkare tog snabbt till sig psyllium som botemedel, men i USA blev det inte allmänt använt förrän efter första världskriget.
Preparat baserade på psylliumfrö anses vara säkra när de tas i rekommenderade mängder. Det är dock viktigt att dricka rikligt med vatten i samband med intag, eftersom fröna sväller kraftigt i vätska. Personer som lider av kronisk förstoppning bör alltid rådfråga sin läkare eller annan vårdpersonal innan de använder psyllium i någon form, särskilt om de tar andra mediciner, eftersom fibrerna kan påverka upptaget av läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online