Medelhavsregionen omfattar alla länder som gränsar till Medelhavet: de europeiska nationerna Spanien, Monaco, Frankrike och Italien, de asiatiska länderna Israel, Libanon och Cypern samt de afrikanska staterna Tunisien, Marocko, Algeriet och Egypten. Med sin karakteristiska kombination av torra, heta somrar och fuktigare, svalare vintrar rymmer regionen en exceptionellt rik växtlighet, där många arter sedan urminnes tider har använts som medicinalväxter.
Den aromatiska vildkamomillen (Matricaria chamomilla) tillhör familjen korgblommiga växter och blir ungefär en meter hög, med gulaktiga eller vita småblommor. Växten förekommer främst i Asien och Medelhavsområdet och har länge varit högt skattad för sina läkande egenskaper inom både folkmedicin och traditionell behandling.
Enligt Ivan A. Ross, författare till boken "Medicinal Plants of the World", används torkade kamomillblommor bland annat mot diarré, magkramp, menstruationssmärtor samt urinvägs- och luftvägsinfektioner. Den essentiella oljan verkar inflammationshämmande och smärtlindrande. Ett avkok på växtens ovanjordiska delar, intaget via munnen, förbättrar cirkulationen och fungerar krampavslappnande. Bladextrakt används dessutom utvärtes mot sår, blåmärken, bensår, finnar, bindhinneinflammation och andra inflammationer.
Mariatisteln (Silybum marianum) har enligt Donald G. Barceloux, författare till "Medical Toxicology of Natural Substances", använts mot en lång rad sjukdomar i över 2 000 år. Växten känns igen på sina stora, upprätta och taggiga blomsterhuvuden samt sina kraftiga blad. Den är ursprunglig i Asien och Medelhavsregionen men har numera spridits till många andra delar av världen.
Mariatisteln används för att sänka temperaturen hos patienter med hög feber, samt som urindrivande medel och stärkande tonikum. Dess torkade frukter sägs kunna bota infektioner och sjukdomar i gallblåsa och lever, samtidigt som de reglerar gallflödet.
Den vilda kronärtskockan (Cynara cardunculus) är enligt Michael Heinrich m.fl., författare till "Local Mediterranean Food Plants and Nutraceuticals", mycket vanlig i Medelhavsregionen, där den växer i stora bestånd på öde och stenig mark. De flesta av dess medicinskt verksamma ämnen finns i bladen och omfattar organiska syror, vitamin A, garvämnen, slemsubstanser samt det karaktäristiska ämnet cynarin.
Förr användes bladen som urindrivande medel och allmän styrketonikum, för att lindra reumatisk smärta och för att sänka feber. Idag används växten framför allt som matsmältningsfrämjande tonikum och vid behandling av förhöjt blodsocker.
Silverkorsörten (Senecio bicolor) är enligt R. Vardhana, författare till "Direct Uses of Medicinal Plants and Their Identification", en blommande medicinalväxt som är hemmahörande i Medelhavsområdet, där den pryder ödemarkar och klippor nära havet. Växten blommar mellan vår och midsommar med gula blommor och gråvita blad, vilka är svagt giftiga och därför bör hanteras med försiktighet.
Silverkorsörten används som krampavslappnande medel samt för att lindra ångest och nervositet.
Tänk på: Även om dessa växter har en lång tradition som läkeörter kan felaktig användning orsaka biverkningar. Kontakta alltid läkare eller annan kvalificerad hälsoexperter innan du använder medicinalväxter som behandlingsform.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online