Liljelökens medicinska användning går tillbaka till andra århundradet f.Kr. i delar av Asien, och redan de antika grekerna och romarna utnyttjade växten för medicinska ändamål. I Kina används liljelöken fortfarande både som livsmedel och inom traditionell medicin. Idag vet man dessutom att liljelöken innehåller små mängder kalcium, järn, fosfor samt vitaminerna B1, B2 och C.
Enligt kinesisk tradition kan liljelök gynna hälsan hos vissa organ, framför allt hjärtat och lungorna. Den sägs lindra torr hals, dämpa hosta och hjälpa vid hjärtklappning.
För att tillreda en behandling mot dessa besvär skär man ur ett brunt päron och tar bort stjälktoppen. Fyll päronets insida med rocksocker och bitar av liljelök. Sätt sedan tillbaka toppen och ånga frukten på en lätt oljad tallrik i en ångpanna. Efter ungefär en halvtimme (ångtiden beror på päronets mognadsgrad) tas päronet ur pannan och serveras. Detta recept anses stärka lungorna, oskadliggöra gifter och främja hjärthälsa. Kineserna tror även att liljelök gynnar njurarna.
Andra användningsområden för liljelök är behandling av sömnlöshet, rastlöshet och irritabilitet. I pulverform kan den dessutom användas utvärtes på sår och blåmärken.
Vid tillredning av ett botemedel baserat på liljelök är den vanliga dosen mellan 10 och 30 gram per dag. Vid svårare besvär, exempelvis om du hostar upp stora mängder slem, kan dosen höjas till upp till 200 gram. Liljelök finns att köpa i örtbutiker eller på asiatiska marknader.
Det finns inga kända biverkningar eller läkemedelsinteraktioner vid användning av liljelök. Enligt American Herbal Products Association är den säker att konsumera när den används på rätt sätt. Använd dock inte liljelök om du har svår diarré, och kontakta alltid legitimerad vårdpersonal innan du intar något örtbaserat preparat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online