När de första europeiska nybyggarna anlände till Nordamerika hade fler än 2 000 olika indianfolk redan utvecklat avancerade medicinska system. Medicinmannen eller medicinkvinnan – ofta helare, shaman eller barnmorska – stod i hög aktning och skyddades av samhället, i utbyte mot att vårda folkets fysiska och känslomässiga välbefinnande. Även om växtvalet skilde sig mellan olika folk återkom flera örter i många kulturer tack vare sina beprövade läkande egenskaper. Här presenteras tre av de mest använda: kungsljus, maskros och mjölon.
Kungsljus är en tålig ört som trivs på ängar och i näringsfattig mark, och den intog en central plats i många folks farmakopé. Sav och blad uppskattades för sin förmåga att framkalla svettning och stimulera tarmfunktionen, vilket gjorde växten till ett självklart botemedel vid feber i samband med förkylning och influensa. Medan moheganer och irokeser främst använde kungsljus för att dämpa feber, föredrog alabama-folken den för att lindra buksmärtor.
Tillredning: Låt blommande toppar och blad dra i hett vatten i 30 minuter. Sila av och drick infusionen som te före måltiderna.
Maskrosen är en mångsidig växt som tjänar både som föda och medicin. Den är rik på vitaminerna B, A, C och D samt på järn, zink och kalium, och har länge använts av nordamerikanska urfolk mot halsbränna, magont och, i svårare fall, njurproblem. Moheganfolket bryggde te på maskrosblad som en allmän tonic för att stärka hälsan.
Säkerhet: Hela växten är ätbar och har visats gynna immunförsvaret. Den kan avnjutas som te, som salladsgrönt eller som tillagad rot.
Mjölon är en vintergrön dvärgbuske vars blad värdesattes för sina urindrivande och sammandragande egenskaper. De höga halterna av arbutin och metylarbutin ger bladen en kraftigt antiseptisk verkan i urinvägarna, vilket gör dem effektiva mot urinvägsinfektioner, blåskatarr och därmed följande besvär.
Tillredning: Låt färska blad ligga i blöt i konjak i en vecka. Sila av och blanda därefter en kopp färsk infusion med en matsked av konjakstinkturen. Drick två doser per dag i högst sju dagar för att undvika ett alltför högt intag av tanniner.
Traditionell användning: Jägare skördade även blad och bär för att tillverka en mild rökblandning kallad Kinni-Kinnick, som blandades med tobak.
Du kan läsa mer om forskningen på PubMed.
Även om dessa växter har en lång tradition bakom sig bör de användas med omdöme. Rådfråga alltid läkare eller annan kvalificerad vårdpersonal innan du använder medicinalväxter, särskilt om du är gravid, ammar eller tar regelbundna läkemedel, eftersom naturliga preparat kan interagera med mediciner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online