Levern är ett av de mest motståndskraftiga organen i människokroppen, men liksom alla andra organ är den sårbar för sjukdomar. Utsätts den för sjukdom, långvarigt alkoholmissbruk eller vissa läkemedel börjar levern så småningom försämras. I slutstadiet kan en levertransplantation vara det enda alternativet för överlevnad. Forskare arbetar dock intensivt för att ge patienter med leversjukdom hopp om alternativ till denna riskfyllda och kostsamma procedur.
Det finns många anledningar till att en levertransplantation kan behövas. Vissa personer föds exempelvis med medfödda missbildningar i levern. Andra lider av trombos, ett tillstånd som gör att levern har svårt att tömma gallan. Långvariga leverskador till följd av sjukdomar som Wilsons sjukdom, hepatit och skrumplever (cirros) kan också leda till behov av transplantation. Alkohol- och drogmissbrukare utsätter dessutom sina leverer för så stor belastning att organet med tiden börjar brytas ner och behöver ersättas.
En levertransplantation innebär i grunden att en sjuk lever kirurgiskt ersätts med en frisk. Oftast kommer den donerade levern från en nyligen avliden person. Enligt forskning från Penn State Hershey kan en lyckad levertransplantation förlänga patientens liv med tre år eller mer. Patienterna måste dock fortsätta ta mediciner resten av livet, och kostnaderna för både operation och medicinering kan bli överväldigande för många mottagare.
Många vill inte riskera att den nya levern stöts bort, eller så har de helt enkelt inte råd med kostnaderna. De söker sig därför till naturliga alternativ som kan förlänga livet något, men som inte nödvändigtvis botar levern. Två exempel är marietistelfröextrakt och kronärtskockor i den dagliga kosten. Båda sägs hjälpa levern att regenerera sig själv genom att öka proteinsyntesen, vilket stärker organets förmåga att återhämta sig.
En annan naturlig tillsats vid leversjukdom är maskros, som anses verka som ett naturligt avgiftande medel för levern. Historiskt har många kulturer använt dessa ämnen som naturmedel mot leverbesvär. Man bör dock komma ihåg att vetenskaplig forskning ännu inte bekräftat giltigheten i dessa påståenden.
Ett annat alternativ till en fullständig levertransplantation är att en levande donator ger en del av sin egen friska lever som deltransplantation. Teorin bygger på att den friska delen av den skadade levern fortfarande kan regenerera sig själv med tiden. Mottagaren måste ha en betydande mängd frisk lever kvar och får inte befinna sig i ett avancerat stadium av fibros.
En deltransplantation innebär dock vissa risker för donatorn. Ingreppet kan orsaka stor stress på kroppen, och som vid alla operationer finns risken för allvarlig infektion. Precis som vid en fullständig transplantation kan även mottagaren stöta bort den donerade delen eller drabbas av infektion.
Det mest kontroversiella – och samtidigt möjligen mest lovande – alternativet till levertransplantation är behandling med stamceller. Hittills har många framgångsrika försök gjorts på djur. Det största fördelen med denna metod är att den kan användas i tidigare stadier av leversjukdom samt för patienter som inte hinner vänta på en fullständig transplantation. Även donatorer med mindre än perfekt friska leverer, som normalt inte skulle kunna donera hela sin lever, skulle kunna bidra med celler.
Det finns dock vissa möjliga risker med ingreppet, i synnerhet högt blodtryck och ökad risk för blodproppar. Tyvärr är testresultaten ännu inte tillräckligt utvecklade för att stamcellsbehandling ska kunna erbjudas som ett allmänt tillgängligt alternativ till levertransplantation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online