Inom alternativmedicinen marknadsförs cesiumklorid som en behandling mot cancer. Kosttillskottet, som säljs i tablettform, kan tas upp av alla kroppens celler. Förespråkare menar att ämnet kan bromsa tumörtillväxt genom att höja pH-nivån i cancerceller, som de hävdar är lägre än i övriga celler. Av denna anledning har metoden kallats hög-pH-terapi. Den får inte förväxlas med radioaktivt cesium (cesium-137), som används inom strålbehandling mot cancer.
Cesiumklorid (CsCl) är en form av det sällsynta grundämne cesium, som förekommer naturligt. Ämnet liknar kemiskt natrium, litium och kalium. Inom alternativmedicinen rekommenderas doser om 1 till 6 gram per dag som behandling, och i vissa fall som påstått botemedel, mot cancer. Tillskottet ges ibland tillsammans med andra vitaminer och mineraler, och administreras i vissa fall intravenöst.
Hög-pH-terapi med cesiumklorid började användas på 1980-talet, men ämnet hade redan på 1920-talet föreslagits som en potentiell anticancerkemikalie.
American Cancer Society konstaterar att den tillgängliga vetenskapliga evidensen inte stödjer påståendena om att cesiumkloridtillskott skulle vara effektiva vid cancerbehandling. Dessutom har vissa personer drabbats av allvarliga problem efter intag av ämnet, bland annat hjärtrytmstörningar, medvetslöshet och kramper. En annan fara, enligt organisationen, är att patienter förlitar sig på cesiumklorid samtidigt som de skjuter upp konventionella, evidensbaserade cancerbehandlingar.
Randal Nelson, professor i datavetenskap vid University of Rochester, har på sin webbplats ett särskilt intresse för cesium tack vare ämnets unika egenskaper. Bland annat exploderar cesium vid kontakt med fukt; dess hydroxid är en bas som är stark nog att fräta igenom glas, kött och andra material; och ämnet utgör en nyckelkomponent i cesiumuren – världens mest exakta typ av ur.
Därför får han ofta frågor om cesiumklorid som botemedel mot cancer. Även om det finns några intressanta kasuistiska studier, skriver han, är bevisen "ganska oklara just nu". De få referenser som finns i medicinsk litteratur tenderar enligt honom att publiceras i relativt okända tidskrifter.
På 1980-talet fann forskare, enligt American Cancer Society, att cesium respektive cesiumklorid minskade tumörtillväxten och ledde till färre dödsfall hos möss med vissa typer av cancer. Djurmodellerna visade dock också allvarliga biverkningar. Utöver enskilda kasuistiska studier återstår således både säkerheten och effekten av cesiumklorid som cancerbehandling att fastställa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online