Kinesestesi (proprioception) är sinnet för kroppsposition, rörelse och kraft. Det uppstår från mekanoreceptorer i muskler, sener, leder och hud.
Receptorer
- Muskelspindlar: Detekterar muskellängd och förändringshastighet (dynamisk & statisk). Primära (Ia) och sekundära (II) ändingar.
- Golgi-senorgan (GTO): Detekterar muskelspänning (kraft) vid muskel-sen-övergång. Ib-afferenter.
- Ledkapsel-receptorer: Ruffini (statisk position), Pacinian (acceleration), Golgi-liknande (extrem räckvidd), fria nervändingar (smärta).
- Kutana mekanoreceptorer: Bidrar till lempositionskänsla (särskilt fingrar).
Neurala banor
- Medveten proprioception: Dorsal kolumn-medial lemniskus (DCML) → thalamus → somatosensorisk cortex. Essentiell för skicklig rörelse, balans med ögon stängda.
- Omedveten proprioception: Spinocerebellära banor (dorsal/ventral) → lillhjärnan. Koordinerar hållning, gång, automatiska justeringar.
Funktioner
- Lemposition medvetenhet utan syn.
- Rörelseplanering & exekvering (feedforward-kontroll).
- Kraftgraduering (greppstyrka, stegkraft).
- Balans & hållningsstabilitet (med vestibulära, visuella system).
- Motorisk inlärning & anpassning.
Klinisk testning
- Ledpositionsense (tumme, tå, finger replikering).
- Romberg-test (DCML).
- Häl-till-skena, finger-till-näsa (cerebellär).
- Vibrationskänsla (stämgaffel – stor fiber).
Sjukdomar
Perifer neuropati (diabetes, B12-brist), dorsal kolumn-skador (tabes dorsalis, MS), cerebellär ataxi, stroke (parietallob), ledersättning (kapselförlust).
