Cancer i bukspottskörteln: de fem stadierna från upptäckt till slutskede

Bukspottkörteln är ett organ som ligger mellan magsäcken och ryggraden. Den spelar en viktig roll i matsmältningen och producerar hormoner som reglerar blodsockernivån. Cancer kan drabba bukspottkörteln, och sjukdomen räknas som en av de allvarligaste cancerformerna.

Enligt American Cancer Society delas cancer i bukspottskörteln in i fem stadier – från det att onormala celler först upptäcks till det sista skedet, som i 99 procent av fallen leder till döden. Att känna till de olika stadierna hjälper både patienter och anhöriga att förstå sjukdomens förlopp och vilka behandlingsmöjligheter som finns.

Stadium 0

I detta stadium har onormala celler just upptäckts i bukspottkörtelns vägg. Cellerna är inte cancer ännu, men de kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Detta tidiga skede kallas ibland också för carcinoma in situ.

Stadium I

I stadium I har de onormala cellerna utvecklats till cancer och finns kvar inom bukspottkörteln. Vid stadium IA är tumören mindre än 2 centimeter, medan den vid stadium IB är större än 2 centimeter.

Stadium II

Vid stadium IIA har cancern spridit sig till vävnader nära bukspottkörteln. Vid stadium IIB har cancern spridit sig till omgivande vävnader samt till lymfknutarna runt bukspottkörteln.

Stadium III

Under stadium III har de cancerframkallande cellerna spridit sig utanför bukspottkörteln till närliggande lymfknutor och troligen även till större blodkärl i området.

Stadium IV

Cancer i stadium IV har inte bara spridit sig till närliggande vävnader och lymfknutor, utan även till andra organ i kroppen, såsom lungorna eller levern. Den femåriga överlevnaden i detta skede är endast cirka 1 procent.

Tidig upptäckt är avgörande

Bukspottkörtelcancer ger ofta få eller inga symtom i de tidiga stadierna, vilket innebär att sjukdomen ofta upptäcks sent. När cancern växer kan vanliga symtom vara gulsot med gul hud och gula ögonvitor, smärta i övre delen av magen eller ryggen, oavsiktlig viktnedgång, aptitlöshet och trötthet. Behandlingen – som kan bestå av kirurgi, kemoterapi och strålbehandling – beror på hur långt sjukdomen har hunnit utvecklas. Ju tidigare cancern upptäcks, desto bättre är prognosen.