Sackarinsyror är en grupp organiska syror som bildas när enkla sockerarter bryts ned i alkalisk miljö. Begreppet är välkänt inom kemin, men det förväxlas ofta med sötningsmedlet sackarin – trots att det handlar om två helt olika ämnen. I den här artikeln reder vi ut vad en sackarinsyra egentligen är, hur den bildas och varför termen ofta dyker upp i diskussioner om sockerersättningar.
En sackarinsyra är en karboxylsyra som uppstår genom så kallad alkalisk nedbrytning av reducerande sockerarter, exempelvis glukos, fruktos eller laktos. När sockret utsätts för en stark bas sker en omgruppering i molekylen som resulterar i en syra med samma antal kolatomer som ursprungssockern. Reaktionen upptäcktes redan på 1800-talet av den tyske kemisten Heinrich Kiliani.
Bildningen sker i flera steg: sockret ombildas först till en enediolform, varefter molekylen omgrupperas till en karboxylsyra. Vilken sackarinsyra som bildas beror på utgångssockret och reaktionsförhållandena, och ämnena brukar därför delas in i olika familjer, bland annat meta-, iso- och sackarinsyror i snävare mening.
Isosackarinsyra har fått stor uppmärksamhet inom kärnavfallshanteringen. Ämnet bildas naturligt när cellulosahaltiga material, som papper och trä, bryts ner i alkalisk miljö – precis den miljö som råder i cementbaserade barriärer runt förvarat radioaktivt avfall. Eftersom isosackarinsyran kan binda till sig radioaktiva metalljoner finns en teoretisk risk att dessa ämnen sprids, vilket gör den till ett viktigt studieobjekt i säkerhetsbedömningar.
Termen sackarinsyra blandas ofta ihop med sötningsmedlet sackarin, som är ett helt annat ämne. Sackarin är ett av världens äldsta konstgjorda sötningsmedel och hör hemma i samma kategori som flera av de sötningsmedel du hittar i dagligvaruhandeln. Eftersom begreppen låter likartade är det lätt hänt att de blandas ihop. Här är några av de vanligaste sötningsmedlen och hur söta de är jämfört med vanligt socker:
Acesulfam K – cirka 200 gånger sötare än socker
Aspartam – cirka 200 gånger sötare än socker
Neotam – upp till tusentals gånger sötare än socker
Sackarin – cirka 300–400 gånger sötare än socker
Sukralos – cirka 600 gånger sötare än socker
Dessa sötningsmedel används i allt från light-läsk och tuggummi till godis, bakverk och bordsötningsmedel. De ger sötma utan motsvarande kaloriinnehåll, vilket gör dem populära bland dem som vill minska sitt sockerintag.
Sötningsmedel som är godkända inom EU har genomgått omfattande säkerhetsutvärderingar av EFSA, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, och får endast användas inom fastställda gränsvärden. Inom dessa gränser bedöms de vara säkra för allmänheten. Samtidigt finns det några punkter som ofta lyfts i debatten:
Njurpåverkan – Vissa äldre studier har undersökt samband mellan mycket höga intag och njurfunktionen, men beläggen är inte entydiga hos människor med normal njurfunktion.
Urinvägsinfektioner – Påståendet att sötningsmedel skulle öka risken för urinvägsinfektioner saknar vetenskapligt stöd i större studier.
Cancer – Historiskt fanns det oro för att sackarin kunde orsaka blåscancer, baserat på studier på råttor. Senare forskning har visat att den mekanismen inte gäller människor, och sackarin bedöms idag som säkert vid normal konsumtion.
Slutsatsen är att godkända sötningsmedel kan konsumeras med måtta utan kända hälsorisker för de flesta människor. Stora mängder av vissa sötningsmedel kan dock ge magbesvär hos känsliga individer.
En sackarinsyra är alltså inget sötningsmedel, utan en nedbrytningsprodukt av socker som bildas i alkalisk miljö. Sötningsmedel som sackarin, aspartam och sukralos är däremot syntetiskt framställda ämnen med helt annan kemisk struktur. Att skilja på begreppen gör det lättare att både förstå kemisk forskning och tolka ingredienslistor på livsmedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online