Intag av semen: Säkerhet, näring och myter

Intag av egen semen (autospermatofagi) eller en partners är generellt fysiskt säkert men ger ingen näringsfördel och bär potentiella risker.

Sammansättning

Semen är ~1–5 % spermier; 95–99 % seminal plasma (vatten, fruktos, proteiner, enzymer, prostaglandiner, zink, citrat, kalcium, magnesium, urea, mjölksyra). Volym: 1,5–5 mL. Kalorier: ~5–25 per ejakulat. Protein: ~0,1–0,5 g. Näringsmässigt försumbart.

Potentiella risker

• STI-överföring: Om partner har HIV, gonorré, klamydia, syfilis, herpes, HPV, hepatit B/C. Oral exponering kan överföra (särskilt gonorré, syfilis, herpes, HPV).
• Allergisk reaktion: Mänsklig seminal plasma hypersensitivitet (sällsynt). Lokal (brännande, svullnad) eller systemisk (anafilaxi).
• GI-besvär: Prostaglandiner, textur, volym kan orsaka illamående.
• Mikrobiom: Kan tillfälligt förändra oral/tarmflora.

Egenkonsumtion (Egen semen)

• Ingen STI-risk (autoinokulation av egna patogener redan närvarande).
• Ingen näringsvärde.
• Psykologiska/kulturella faktorer varierar.

Slutsats

Ingen meningsfull näringskälla. Säker sexpraxis (kondomer, PrEP, vaccination, testning) förhindrar STI. Vid allergiska symtom, undvik exponering och konsultera allergolog. Inget medicinskt indikation för konsumtion.