Linfrö är en rik källa till omega-3-fettsyror och fibrer och utgör ett hälsosamt tillskott till en balanserad kost. Det finns två olika typer av linfrö: vanligt brunt linfrö och gyllene linfrö. Näringsmässigt är de nästan identiska, men gyllene linfrö har en nötigare smak och en ljusgul färg som gör det lättare att använda i matlagning.
Linfrö kommer från linväxten, som ursprungligen härstammar från Egypten. Utöver att använda fröna som livsmedel tillverkade egyptierna kläder och fisknät av växten. Idag används lin även inom industriell produktion. År 1990 utvecklade North Dakota State University en ny sort av linfrö som avlet särskilt för mänsklig konsumtion. Denna nya sort, även kallad "Omega"-lin, är just den gyllene varianten.
Det näringsmässiga innehållet i vanligt och gyllene linfrö är mycket likartat. Eftersom gyllene lin avlades fram specifikt för mänsklig konsumtion har det dock en något högre halt av omega-3-fettsyror och mer lösliga fibrer. Båda typerna innehåller dessutom så kallade lignaner, en typ av fytoöstrogen, alltså växtbaserat östrogen.
Linfrön är också en god källa till folat, magnesium, fosfor och mangan. En matsked hela linfrön innehåller cirka 55 kalorier och 2 gram protein.
Vanligt linfrö är djupt brunt, medan gyllene linfrö – som namnet antyder – är ljust gulaktigt. Den ljusa färgen gör gyllene linfrö lättare att arbeta med i köket: blanda det i smoothies, strö över sallader eller baka in det i muffins utan att det syns. Fröna smälter helt enkelt in och blir nästan omärkliga i rätten.
Vanligt lin odlas över hela världen, men Kanada är den största exportören. North Dakota är den största producenten av gyllene lin. I rapporten "Flax: New Uses and Demands" skriver Duane R. Berglund att gyllene linfrö föredras framför vanligt linfrö i Europa och att det även säljs i USA, Japan och Korea.
Gyllene linfrö framavlades specifikt för användning som livsmedel. Det har en nötigare smak, och den ljusare färgen gör det lättare att blanda i olika rätter. Det är dessutom lättare att mala, vilket underlättar vid bakning.
Vanligt linfrö kan naturligtvis också ätas för sina näringsmässiga fördelar, men används i hög grad för industriella ändamål, exempelvis vid tillverkning av linolja, linoleum och färg. Vissa varianter av vanligt lin odlas för sitt höga fiberinnehåll och används för att producera papper och linne. Biprodukterna från dessa industriella processer används ofta som djurfoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online