Fiskolja har sitt ursprung i torsklever och har länge erkänts för sina hälsofördelar. Men dagens gelkapslar och renade fiskoljor är knappt igenkännbara jämfört med sina tidigare former. Torskleverolja har använts i hundratals år, men dess äckliga smak, trögflytande konsistens och starka lukt gjorde den till ett verkligt obehagligt läkemedel att svälja.
Torskleverolja har använts av människor på de brittiska öarna, i norra Europa och på Newfoundland i århundraden, både för hushållsbruk och som medicin. I fiskesamhällen där torsklever var en biprodukt av fångsten användes oljan till lampor, som behandling av läder och som tillsats i djurfoder. Som medicin och stärkande tonikum gneds torskleverolja ofta in i värkande leder och dracks även internt för att motverka vanliga förkylningar.
På 1700-talet började tyska forskare studera torskleverolja som behandling mot reumatiska ledsjukdomar, med goda resultat. Oljan är rik på D-vitamin, vilket bidrog till dess tidiga framgång vid behandling av engelska sjukan (rakit), en bensjukdom orsakad av D-vitaminbrist.
Fram till 1800-talet var torskleverolja dock en tjock och vidrig medicin. Utvecklingen av ångprocessering förbättrade både smak och lukt avsevärt, vilket gjorde oljan mer accepterad för en bredare publik. Färska fisklever ångdestillerades för att utvinna oljan, vilket kraftigt förbättrade dess färg, smak och doft.
På 1930-talet fick torskleverolja brett erkännande bland läkare för sina näringsmässiga och medicinska fördelar. Efterfrågan ökade kraftigt och torskleverolja blev allmänt marknadsförd och lättillgänglig. Flera fiskeföretag insåg potentialen i den nya marknaden och bytte fokus från själva fisken till den alltmer populära fiskleveroljan. Under andra världskriget gavs torskleverolja regelbundet till spädbarn och småbarn för att säkerställa god näringstillförsel.
På 1980-talet gjorde förbättrad processeringsteknik oljan ännu bekvämare och mer accepterad. En betydelsefull förändring var övergången från leverolja till olja utvunnen ur fiskens fettvävnad. Fördelen var en minskad risk för A-vitaminförgiftning, eftersom fisklever – men inte fiskens muskelvävnad – innehåller mycket höga halter av A-vitamin.
De nya extraktionsmetoderna minskade dock bara risken för vitaminöverdosering. De lyckades inte avlägsna miljögifterna PCB och DDT, som lagras i fiskens kroppsfett.
Produktion och raffinering av fiskolja har på senare år nått en helt ny kvalitetsnivå. Moderna processeringstekniker ökar halten av långkedjiga omega-3-fettsyror samtidigt som mättat fett minskar och miljögifter som PCB och DDT effektivt avlägsnas.
De högkvalitativa fiskoljor som finns på marknaden idag är ultrarenade oljor av farmaceutisk kvalitet. De är rika på omega-3-fettsyror, fattiga på mättat fett och saknar helt den starka lukt och smak som en gång kännetecknade den traditionella torskleveroljan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online