Kalkyler är förhärdade avlagringar som kan bildas på olika ställen i kroppen, oftast i urinvägarna eller gallvägarna. De består av olika ämnen – exempelvis kalcium, oxalat eller kolesterol – som kristalliseras och gradvis klumpar ihop sig till fasta partiklar. Beroende på var de uppstår får kalkylerna olika namn och kan ge helt olika symtom.
Urinkalkyler, allmänt kända som njursten, bildas i njurarna eller övriga urinvägar. De kan bestå av flera olika substanser, bland annat kalciumoxalat, kalciumfosfat eller urinsyra. När en njursten vandrar genom urinledaren kan den orsaka intensiv smärta – ofta beskriven som en av de värsta smärtor man kan uppleva – tillsammans med illamående och ibland blod i urinen.
Gallkalkyler, eller gallsten, bildas i gallblåsan eller gallgångarna. De består huvudsakligen av kolesterol, bilirubin eller en kombination av båda. Gallsten kan ge buksmärta, illamående och kräkningar, särskilt när stenen blockerar gallflödet. I vissa fall leder det till inflammation i gallblåsan (kolecystit) som kräver akut vård.
Kalkyler i bukspottkörteln (pancreas) är ovanliga och bildas i körtelns gångsystem. De består oftast av kalciumkarbonat, kalciumfosfat eller så kallade proteinproppar. Dessa kalkyler kan orsaka inflammation, smärta och nedsatt funktion i bukspottkörteln, vilket i sin tur kan påverka matsmältningen och blodsockerregleringen.
Spottkörtelkalkyler, även kallade sialoliter, bildas i spottkörtlarna eller deras utgångsgångar, oftast underkäksspottkörteln. De består främst av kalciumfosfat eller kalciumkarbonat. Typiska symtom är svullnad och smärta i kinden eller under käken, framför allt i samband med måltider, samt svårigheter att svälja.
Tonsillkalkyler, ofta kallade tonsillsten, är små, förhärdade avlagringar som bildas i tonsillernas fördjupningar (krypter). De består av bakterier, matrester och cellmaterial. Tonsillsten kan ge dålig andedräkt, ont i halsen och en känsla av att något sitter fast i halsen.
Bildningen av kalkyler påverkas av flera faktorer, bland annat kost, vätskeintag, ärftlighet och vissa sjukdomar som övervikt, diabetes eller inflammatorisk tarmsjukdom. Vissa personer är mer benägna att utveckla kalkyler än andra, till exempel på grund av lågt vätskeintag, återkommande urinvägsinfektioner eller mediciner som ökar risken för stenbildning.
Behandlingen av kalkyler beror på deras placering, storlek och sammansättning. Små kalkyler passerar ofta av sig själva och kan hanteras med ökat vätskeintag och smärtlindring. Andra alternativ inkluderar kostomläggning, läkemedel som löser upp eller förebygger stenar, chockvågsbehandling (litotripsi) samt kirurgiska ingrepp vid större eller besvärande kalkyler. Vid återkommande besvär bör man alltid kontakta läkare för utredning och individanpassad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online