Kiselgur är ett fossiliserat mineral som bildats av uråldrigt plankton som stelnat och skapat ett krittliknande material. Det används bland annat som insektsmedel, absorberande medel, kattströ och filtermaterial. Nästan all kiselgur utvinns genom dagbrytning, där jordlagren tas bort för att blotta förekomsterna under ytan. Därefter bearbetas råmaterialet på olika sätt beroende på vad det ska användas till.
Kiselgur är en typ av fossiliserat mineral som bryts och bearbetas över hela USA. Det liknar mest krita eller kalksten, och efter bearbetning får det formen av ett pulver eller grovt grus med många olika användningsområden. Namnet kommer från materialets fossila ursprung – små planktonliknande växter och organismer som en gång levde i haven. Kiselgur består till ungefär en tredjedel av kisel och en femtedel av kalcium, med mindre mängder spårmetaller.
Kiselgur ingår i en rad kommersiella produkter. Ett av de vanligaste användningsområdena är som naturligt filtermaterial – när vatten leds genom det siltliknande materialet filtreras föroreningar bort. Materialet har också starkt absorberande egenskaper och används därför för att suga upp vätskor i laboratorier och fabriker. I bearbetad form är kiselgur dessutom en huvudingrediens i många typer av kattströ.
Eftersom kiselgur är giftigt för små insekter säljs det även som naturligt insektsmedel för trädgården samt som medel mot loppor för husdjur.
Kiselgur utvinns nästan uteslutande genom dagbrott. Det innebär att man i stället för att gräva tunnlar under jorden flyttar bort jordlagren ovanpå för att nå förekomsterna. Den här metoden är effektiv när fyndigheterna ligger nära ytan och kan nås utan att man behöver bryta sig genom lager av hårt berg. Täcklagret – de övre jordlagren – schaktas bort med maskiner, varefter kiselguren tas upp, lastas på lastbilar och transporteras därifrån.
Eftersom kiselgur har så många användningsområden kan den bearbetas på flera olika sätt när den lämnar gruvan. Den enklaste formen av bearbetning innebär att materialet krossas till hanterbara bitar och sedan malas till mjöl eller pulver, som därefter förpackas och säljs. Mer avancerade metoder används för att göra materialet lämpligt som absorberande medel. Dit hör kalcinering, där kiselguren hettas upp för att renas, samt luftklassning, som separerar de finaste partiklarna för vidare användning.
Det har genomförts studier om möjliga negativa effekter av kiselgurbrytning på arbetarnas hälsa, bland annat risken för lungcancer och andra luftvägssjukdomar. Även om ett exakt samband inte har fastställts förekommer lungrelaterade sjukdomar oftare bland kiselgursarbetare än i befolkningen i stort. Samtidigt har antalet fall minskat över tid, i takt med att säkerhetsrutinerna inom gruvindustrin förbättrats och blivit allt vanligare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online