Vetedextrin och psylliumfröskal är båda vattenlösliga kostfibrer. Lösliga fibrer är en viktig beståndsdel i kosten som reglerar mag-tarmkanalen och dämpar upptaget av glukos (socker). Enligt American Dietetic Association (ADA) är den typiska amerikanska kosten fiberfattig. Ett enkelt sätt att höja fiberhalten i kosten är att tillsätta vetedextrin eller psyllium i det dagliga intaget.
Vetedextrin är en fiber som framställs ur vetestärkelse. Dextriner definieras av den amerikanska livsmedelsmyndigheten (FDA) som en livsmedelsingrediens tillverkad av stärkelsen från växtbaserade råvaror, exempelvis majs, potatis eller vete. Psyllium kommer däremot från fröskalorna på växten Plantago ovata, som växer i Pakistan och Indien. Dess användning som naturligt botemedel mot mag-tarmbesvär går flera århundraden tillbaka i tiden.
Psyllium är en av de rikaste källorna till lösliga fibrer som finns, med cirka 13 gram fiber per matsked. Det sväller när det blandas med vatten och bildar en tjock, geléaktig substans. Detta är vad som ger både dess laxerande effekt och dess rengörande kraft i tarmen. Vetedextrin har också ett högt fiberinnehåll, cirka 8 gram per matsked, men har inte samma förtjockande effekt i vätskor. Som jämförelse innehåller havrekli, en annan bra fiberkälla, endast cirka 1 gram per matsked.
Du hittar inte vetedextrin som råvara i butikshyllan. Det säljs under varumärkesnamn, till exempel Benefiber-pulver, där vetedextrin anges i ingrediensförteckningen. Psyllium säljs som växtbaserat kosttillskott i hälsokostbutiker men kan också ingå i färdiga produkter – psyllium är till exempel en huvudingrediens i Metamucil.
Konsumtion av vetedextrin kan ge mindre gaser och uppblåsthet än psyllium, eftersom det inte förtjockar vätskor lika snabbt. Psyllium kan orsaka uppblåsthet eller gaser, särskilt under de första veckorna av regelbundet bruk. Hos känsliga individer kan dock gaser och uppblåsthet förekomma vid båda fibrerna.
Vetedextrin betraktas som "glutenfritt" enligt FDA:s definition, det vill säga mindre än 20 ppm (parts per million). Vetedextrin är i själva verket en biprodukt från utvinningen av gluten ur vete, men en fullständig utvinning garanteras inte. Personer med glutenintolerans bör därför undvika vetedextrin. Eftersom psyllium inte alls är en veteprodukt är det ett säkrare val för glutenintoleranta.
Tidskriften Journal of Clinical Gastroenterology publicerade en analys av tillgängliga rapporter som visar att lösliga fibrer kan hjälpa till att lindra symtom vid irritabel tarm (IBS). På grund av den större risken för gaser och uppblåsthet med psyllium kan vetedextrin vara det bättre valet för IBS-patienter som ofta drabbas av dessa besvär.
I fler än 60 kontrollerade studier om lösliga fibrer visade sig regelbundet intag vara säkert, väl tolererat och förbättra blodsockerkontrollen hos personer med typ 2-diabetes. Diabetiker som tar stora doser lösliga fibrer bör rådfråga sin läkare om eventuella ändringar i medicineringen. Lösliga fibrer saktar nämligen ner matsmältningen och glukosupptaget, vilket kan minska behovet av diabetesläkemedel.
År 1997 tillät FDA livsmedel som innehåller psyllium att använda hälsopåståenden om minskad risk för hjärtsjukdom. Studier som granskats i The American Journal of Clinical Nutrition sedan dess visar att lösliga fibrer i allmänhet sänker det totala kolesterolvärdet och LDL-kolesteroleet med cirka 5–8 procent, vilket är ungefär hälften så effektivt som många kolesterolsänkande läkemedel (kolestyramin, kolestipol och probukol). När det gäller vetedextrin tillsätts det i allt fler livsmedel för att göra dem mer fiberrika – flingor och frukostbarar, kakor med mera.
Både vetedextrin och psyllium är vattenlösliga fibrer som drar åt sig vätska från kroppen. Det är därför avgörande att du dricker gott om vatten när du konsumerar dem. Otillräcklig vätskebalans kan leda till förstoppning eller obehag. Dessutom kan psyllium vara svårt att svälja på grund av sin tjocka konsistens och bör undvikas av personer som har svårighet att svälja.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online