Kaliumpermanganat är ett kraftfullt oxidationsmedel som används flitigt inom industrin, framför allt inom vattenrening där det hjälper till att ta bort färg, kontrollera smak och lukt samt avlägsna järn och mangan från vattnet. Ämnet har dessutom antibakteriella egenskaper och kan inaktivera vissa virus och bakterier.
Det är dock viktigt att komma ihåg att kaliumpermanganat är ett starkt reaktivt ämne. Vid kontakt med organiskt material kan reaktionen bli explosiv, och den lämnar efter sig en karakteristisk permanganatrester. Hantera därför alltid kemikalien med försiktighet, använd skyddsglasögon och arbeta i väl ventilerade utrymmen.
Detta klassiska experiment demonstrerar en exotermisk reaktion, det vill säga en reaktion som frigör energi i form av värme. Glycerin är ett organiskt ämne som lätt oxideras, och när det möter kaliumpermanganat sker en kraftig kemisk reaktion.
Cirka 20 gram kaliumpermanganatpulver, 3 till 5 milliliter glycerin, en pipett, en ren bägare på 70 milliliter, en glasstav eller ett provrör samt skyddsglasögon.
Börja med att arbeta i ett väl ventilerat utrymme. Skopa ner kaliumpermanganatet i bägaren och skapa sedan en fördjupning i pulvret genom att trycka försiktigt med provröret eller glasstaven.
Använd pipetten för att snabbt men varsamt droppa glycerinet ner i fördjupningen. När glycerinet börjar oxidera uppstår en intensiv, ljus låga – ett tydligt bevis på den exotermiska reaktionen mellan ämnena.
Detta enkla men effektfulla experiment illustrerar principen bakom kemisk diffusion, alltså hur partiklar rör sig slumpmässigt och sprider sig i en vätska.
En ren bägare på 70 milliliter och några få kaliumpermanganatkristaller.
Lägg kristallerna i bottens av bägaren och tillsätt sedan stadigt destillerat vatten tills volymen når ungefär 35 milliliter.
Tack vare partiklarnas slumpmässiga rörelser bildas en tätfärgad, djupt lila lösning i vattnets nedre del. Med tiden sprider sig den lila färgen långsamt uppåt genom hela bägaren, tills hela vätskan har fått en jämn men något ljusare lila nyans.
Denna syntes består av flera steg som tillsammans demonstrerar så kallade redoxreaktioner, det vill säga kombinerade reduktions- och oxidationsprocesser. Experimentet kräver noggrannhet och ska endast utföras av erfarna personer.
7 gram kaliumnitrat, 1 gram mangandioxid, 2 gram kaliumhydroxid samt några milliliter natriumbikarbonat.
Som verktyg rekommenderas skyddsglasögon, en liten glasflaska, en bägare på 50 milliliter, en liten hammare, mortel med stöt samt en ventilationshuva eller dragskåp.
Påbörja experimentet utomhus eller under ett väl ventilerat dragskåp. Blanda 7 gram kaliumnitrat med 1 gram mangandioxid i glasflaskan. Värm därefter flaskan gradvis med en gasbrännare tills de två kemikalierna smälter samman till en enhetlig massa. Fortsätt att hålla värmen på den smälta blandningen i flera minuter.
Tillsätt nu 2 gram kaliumhydroxid i blandningen och värm omedelbart om flaskan igen. När ett grönt, kokande ämne visar sig, låt blandningen fortsätta koka i 5 till 7 minuter. Ta sedan bort brännaren och låt flaskan svalna helt.
När blandningen stelnat till en grön fast massa, använd hammaren för att krossa ämnet i mindre bitar. Mal därefter bitarna till ett fint pulver med hjälp av mortel och stöt. Häll pulvret i bägaren och lös upp det i 50 milliliter destillerat vatten.
Efter att lösningen fått en grön färg, häll försiktigt av det material som stigit upp till ytan. Tillsätt därefter natriumbikarbonaten i små portioner under ständig omrörning, tills lösningen övergår i en lila färg – ett tecken på att kaliumpermanganat har bildats. Var noga med doseringen: tillsätter du för mycket natriumbikarbonat blir lösningen ljusrosa, vilket indikerar att permanganatet har förstörts och syntesen misslyckats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online