Kalium är en elektrolyt som normalt finns inne i cellerna och som är avgörande för hjärtats, musklernas och nervsystemets funktion. En förhöjd kaliumnivå i blodet, även kallad hyperkalemi, kan bero på flera olika tillstånd och symtomen kan vara svåra att diagnostisera. En normal kaliumnivå för en vuxen ligger mellan 3,5 och 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L).
Du kanske inte märker några symtom alls förrän kaliumnivån i blodet har nått en betydande nivå. I ett tidigt skede kan höga kaliumvärden orsaka illamående, trötthet, förlamning, muskelsvaghet eller stickningar i extremiteterna och tungan. När nivån fortsätter att stiga kan hjärtslagen sakta ner eller bli arytmiska, och i de mest extrema fallen stanna helt.
Alltför höga kaliumnivåer kan också ge upphov till förvirring, ytlig andning, kramper eller konvulsioner, oregelbunden hjärtrytm, en tyngdkänsla i armar eller ben samt yrsel eller svimningskänsla.
Om tillståndet inte upptäcks och behandlas i tid kan det få långsiktiga konsekvenser för hjärtat, njurarna, nerverna och muskelfunktionen. Det kan i sin tur leda till ateroskleros (åderförkalkning), blodtrycksproblem, hjärtarytmi och komplikationer i matsmältningssystemet. Eftersom det just är matsmältningssystemet och njurarna som kroppen använder för att reglera kaliumbalansen kan dessa skador dessutom förvärra problemet ytterligare.
En av de vanligaste orsakerna till förhöjda kaliumnivåer är nedsatt njurfunktion, eftersom njurarna ansvarar för att filtrera bort överskottskalium ur blodet. Tillståndet kan dock även orsakas av lupusnefrit, diabetes, Addisons sjukdom eller omfattande vävnadsskador.
Vissa läkemedel kan också höja kaliumnivåerna i blodet genom att störa kroppens förmåga att utsöndra kalium. Exempel på sådana läkemedel är ACE-hämmare, NSAID-preparater, kaliumsparande diuretika och kaliumtillskott.
Behandlingen av förhöjd kaliumnivå kan bland annat bestå av insulin, beta-agonister eller natriumbikarbonat. Dessa ämnen främjar överföringen av kalium från blodet tillbaka in i cellerna. Diuretika kan ges för att hjälpa njurarna att utsöndra kalium via urinen, och särskilda bindande hartser kan underlätta utbytet av kalium och natrium i matsmältningssystemet.
På längre sikt innebär behandlingen ofta koständringar som syftar till att minska det dagliga intaget av kaliumrik mat, exempelvis bananer, potatis, tomater och nötter.
Ett högt kaliumvärde ska alltid tas på allvar, eftersom det kan få hjärtat att stanna om det lämnas obehandlat för länge. Tillståndet kan vara svårt att diagnostisera eftersom symtomen ofta inte visar sig förrän nivån är så hög att den redan orsakar betydande problem i kroppen.
Svår hyperkalemi föreligger när kaliumnivån i blodet når 7,0 mEq/L, och då är dödligheten cirka 67 procent. Sök därför vård omedelbart om du upplever något av de beskrivna symtomen, särskilt bröstsmärta, hjärtklappning eller svår muskelsvaghet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online