Aktiv transport flyttar lösta ämnen över en membran mot deras elektrokemiska gradient, vilket kräver direkt energitillförsel – typiskt ATP-hydrolys.
Viktiga egenskaper
- Riktning: Låg → hög koncentration (uppåt).
- Energi: Primär aktiv transport använder ATP direkt (t.ex. Na⁺/K⁺-ATPas, H⁺/K⁺-ATPas, Ca²⁺-ATPas, ABC-transportörer).
- Sekundär aktiv transport: Använder energi lagrad i jongradienter (t.ex. Na⁺-glukos cotransportör SGLT1, Na⁺/H⁺-utbytare).
- Specificitet: Transportproteiner visar substratselektivitet.
- Mättbarhet: Följer Michaelis-Menten kinetik (Vmax, Km).
- Hämningsbarhet: Kompetitiva/icke-kompetitiva inhibitorer (t.ex. ouabain för Na⁺/K⁺-ATPas).
Fysiologiska exempel
- Na⁺/K⁺-ATPas: Upprätthåller vilomembranpotential, cellvolym.
- Tarm/njur glukosabsorption (SGLT1/2).
- Magsyrasekretion (H⁺/K⁺-ATPas).
- Neurotransmittoråterupptag (SERT, DAT, NET).
- Multidrug resistens (P-glykoprotein/ABCB1).
Kontrast med passiv transport
| Drag | Passiv (Diffusion/Faciliterad) | Aktiv |
|---|
| Energi | Ingen (ΔG < 0) | ATP eller jongradient |
| Riktning | Nedför gradient | Mot gradient |
| Hastighet vs [S] | Linjär (diffusion) eller hyperbolisk | Hyperbolisk (mätsbar) |
Aktiv transport är fundamentalt för cellulär homeostas, näringsupptag, signaltransduktion och läkemedelsdisposition.
