Polydipsi — överdriven törst som driver vätskeintag >3-4 L/dag — är ett symptom, inte en diagnos. Att identifiera den underliggande orsaken är avgörande för effektiv behandling.
Definition och tröskelvärden
- Polydipsi: Persistent överdriven törst → vätskeintag >3 L/dag (vuxna)
- Polyuri: Urinproduktion >3 L/dag — ofta samtidig
- Psykogen polydipsi (primär polydipsi): Tvingande vattendrickande utan fysiologisk drivkraft — psykiatriskt/neurologiskt ursprung
Huvudetiologier
Endokrina/Metaboliska
- Diabetes mellitus: Hyperglykemi → osmotisk diures → dehydrering → törst (vanligaste orsaken)
- Diabetes insipidus (central/nephrogen): ADH-brist/resistens → oförmåga att koncentrera urin → polyuri → kompensatorisk polydipsi
- Hyperkalcemi: Påverkar njurens koncentrationsförmåga
- Hypokalemi: Njurisk tubulär dysfunktion
Njurrelaterade
- Kronisk njursvikt (förlust av koncentrationsförmåga)
- Tubulointerstitiella sjukdomar
- Postobstruktiv diures
Läkemedelsinducerade
- Diuretika (slöja, tiazid)
- Kortikosteroider
- Litium (nephrogen DI)
- Antikolinergika (muntorrhet → törst)
- SGLT2-hämmare (osmotisk diures)
Klinisk bild
- Konstant törst, muntorrhet (xerostomi)
- Frekvent urinering (dag & natt — nikturi)
- Trötthet, svaghet (elektrolytförskjutningar)
- Huvudvärk, förvirring (hyponatremi om intag > njurets utsöndringskapacitet)
- Viktminskning (okontrollerad diabetes)
Diagnostiskt tillvägagångssätt
- Anamnes: vätskeintag/utgång, läkemedelsgenomgång, psykiatrisk anamnes
- Basläkning: glukos, elektrolyter (Na, K, Ca), BUN/Krea, osmolalitet (serum/urin)
- Vattensaktest (+ desmopressin) vid misstänkt DI
- Bilddiagnostik (hypofys-MRI) vid misstänkt central DI
Behandling
- Behandla underliggande orsak: Glukoskontroll (DM), hormonersättning (DI), elektrolytkorrigering, läkemedelsjustering
- Psykogen polydipsi: Beteendeterapi, vätskebegränsning (övervakad), behandla underliggande psykos
- Livsstil: Jämn hydrering (inte bingedrickande), begränsa koffein/alkohol/socker, balanserad kost, regelbunden motion
Persistent oförklarlig polydipsi motiverar snabb medicinsk utredning — fördröjning riskerar irreversibla komplikationer.
