
BMI står för body mass index – kroppsmasseindex på svenska – och är en snabb formel som används för att få en första indikation på eventuell övervikt eller fetma. Formeln används i stor omfattning världen över just för att den är så enkel att beräkna.
Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC används samma formel för både män och kvinnor. Det så kallade normalområdet ligger mellan 18,5 och 24,9. Ett BMI över 24,9 klassas som övervikt, medan ett BMI under 18,5 betraktas som undervikt.
Alla med högt BMI är inte överviktiga. Idrottare och personer som tränar mycket har ofta ett högre BMI eftersom muskler väger mer än fett. Muskelmassan kan alltså driva upp värdet utan att det finns någon ökad hälsorisk. Därför bör BMI alltid ses som ett grovt riktmärke, inte en medicinsk diagnos.
Mät din längd i meter med hjälp av ett måttband och väg dig i kilogram på en våg. Se till att väga dig vid samma tidpunkt på dygnet, gärna på morgonen, för ett jämförbart resultat.
Dela din vikt i kilogram med din längd i meter. Om du till exempel väger 70 kilogram och är 1,68 meter lång blir uträkningen: 70 ÷ 1,68 = 41,67.
Dela sedan resultatet från steg två med din längd i meter en gång till. I exemplet ovan blir det: 41,67 ÷ 1,68 = 24,8. Ditt BMI är alltså 24,8 – precis inom gränsen för normalvikt.
BMI = vikt (kg) ÷ längd (m)²
Tolka resultatet så här:
Kom ihåg att BMI inte tar hänsyn till ålder, kön, muskelmassa eller fettfördelning på kroppen. För en mer komplett bild av din hälsa kan det vara klokt att komplettera med mått som midjeomfång eller samtal med vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online